sydafrikaprojektet

Nu är det dags för oss att lämna Mbekwni och Sydafrika för den här gången. Det är hemskt vad tiden går fort men vi har hunnit med väldigt mycket. Under förrmidagen var vi inne i Mbekweni tillsammans med turisterna för att njuta av en show som ungdomarna ordnat. Showen innehöll allt från Gospel till modern poesi. Det var en bra och typiskt fartfylld show.

Det känns givetvis tråkigt att lämna alla vänner här nere men samtidigt vet vi att vi förmodligen syns igen. Projektet har tagit ännu ett steg framåt under tiden vi spenderat här nere och det är med stor framtidstro som vi lämnar Mbekweni.
Att vi nu reser hem innebär också givetvis inte slutet på denna blogg, vi skall försöka återge en hel del från vår tid här nere som vi ännu inte hunnit skriva om när vi åter är i sverige. Vi skall också försöka att berätta lite om allt jobb vi gör i på hemmaplan.

Till sist vill vi rikta ett tack till en person som hjälpt oss att publicera inlägg och bilder på denna blogg. Evilina Karlson från Falkenberg har under vårt tid här varit till stor hjälp hemifrån eftersom vi haft stora problem med att publicera inlägg och bilder. Ett stort tack till dig.

Projektgruppen

Vi har nu varit i Mbekweni i snart 2 veckor. Denna gång har teamet bestått av 10 fantastiskt engagerade personer. Det är en oerhörd förmån att få vara koordinator för ett sådant här gäng och jag känner mig priviligierad att få göra det jobb jag gör. Att arbeta med bistånd är inte enkelt och det kräver mycket av alla inblandande.

Genom att vi är så många denna gången gör också att aktiviteterna blivit fler. Vi arbetar i olika mindre team under dagarna. Varje kväll samlas vi och skriver ner vad vi gjort under dagen och delar med oss av varandras erfarenheter. Detta har blivit ett nödvändigt redskap för oss av 2 anledningar: först och främst för att ta hand om alla intryck och erfarenheter som ofta är tuffa och känslomässigt påfrestande. Genom att bearbeta de tillsammans är det enklare att gå vidare till nästa dag vilken troligtvis också innehåller nya utmaningar och påfrestningar. Den andra anledningen är för att dokumentera vårt arbete.

Idag tittade vi tillbaka för att se så alla aktiviteter kommit med i dokumentationen. Det kändes då som att det vi gjorde i början på förra veckan var för ett helt liv sedan! Varje dag är nämligen så fylld av upplevelser och erfarenheter. Det tar mycket energi att försöka förstå allt vi hör och ser. Det handlar om att lägga ett helt nytt pussel där har man inte nytta av erfarenheter från Sverige för att få ihop bitarna.

Hittills har vi faktiskt genomfört så mycket som 70!!! olika aktiviteter sedan vi kom hit: workshops, studiebesök, möten m.m. En sammanfattande kommentar från teamet när vi räknade ihop allt vi gjort var "undra på om vi känner oss lite trötta!" Det kanske inte heller är så konstigt om det ibland blir lite överhettat och nästan kortslutning i huvudet på koordinatorn då! Men vi utnyttjar verkligen så många av dygnets timmar som möjligt, från tidig morgon till sen kväll innan vi sammanfattat dagen och kan lägga den till handlingarna.

Genom dessa aktiviteter har vi också mött runt 1000 människor här i Mbekweni! Det är lätt att mäta antal möten och människor som deltagit, men svårare att mäta kvalitet på innehållet.

I vårt arbete har vi ju bara oss själva som redskap och kvallitén ska uppstå i mötet människa till människa. Teamets uppdrag är därför att i varje möte vara nyfiken, lyssna, bekräfta och stärka!

Empowerment handlar ju om att få människor att växa och det är det som är vårt uppdrag här i Mbekweni!!

//Catherine

Ösregn. Det har åskat och regnat hela natten. Vår första tanke är hur har dem det i Mbekweni ?

Idag var vi hos den hemtjänstgrupp som finns i kåkstaden. Där finns en sjuksköterska och hon är arbetsledare för ca 40 sjukvårdsbiträden och har ansvarar för över 600 patienter. Vi kom tidigt på morgonen. I hallen var det en stor sjö av vatten som regnat in och vi trängde ihop oss i ett pytterum med personalen. De var lite reserverade mot oss i början men när vi väl presenterat oss och speciellt när de förstod att Monica arbetar inom hemsjukvården i Sverige bröts isen och många ville höra hur det fungerar i Sverige.

Vi följde med varsin grupp ut på hembesök i Mbekweni. Jag, Birgitta, följde med Shefra och Eunice. Det var omläggningar av trycksår, blodtrycksmätningar, medicinutdelning, insulininjektioner till diabetiker mm. Shefra och Eunice kände sina patienter väl och var så måna om dem. De frågade mig om råd och jag delade med mig av den kunskapen vi har i Sverige. När jag gick där i kåkstaden fick jag nästan nypa mig i armen, är detta sant! Här går jag mitt i en kåkstad med en hemtjänstgrupp och pratar och skrattar, vi delger erfarenheter med varandra inom omvårdnad och jag bara trivs/ Birgitta

Jag och tre kvinnor ur hemtjänstgruppen var till en äldre kvinna som var sängliggande sedan ca ett halvår tillbaka. Tjejerna som tog hand om henne använde förkläde och handskar, vilket jag nog inte hade trott innan. De var väldigt måna om patienten och skötte henne väl medan de pratade med henne. Hon hade flera liggsår som de skötte så väl de kunde med deras knappa resurser. Höj- och sänkbar säng finns inte i deras värld, och antidecubitusmadrass har de inte råd med - tyvärr kunde jag inte göra så mycket även om jag så gärna hade velat.

När vi var färdiga hemma hos henne kom sjuksköterskan och hämtade upp mig. Hon berättade om sitt arbete och vi träffade flera av hennes patienter. Även om det var korta besök märkte jag ändå av hennes engagemang och omsorg om patienterna. Hon utförde inga sjukvårdande uppgifter när jag var med, men hennes bemötande var fantastiskt!

Jag frågade henne hur lång utbildning sjuksköterskorna har här i Sydafrika. Grundutbildningen var fyra år och sedan blev de erbjudna kontinuerlig utbildning ibland annat HIV/AIDS och TB. Jag fick en känsla av att de hade en mer gedigen utbildning än vi i Sverige. Men tyvärr är resurserna så små att de ändå inte har möjlighet att använda sig av sin kunskap fullt ut.

Än en gång har jag sett hur mycket som skulle behöva göras här. Än en gång får jag det bekräftat att det som de borde lära sig mer om är prevention. Än en gång har jag fått klart för mig att resurserna är för små och kunskapen om prevention är för liten. Men jag har åter igen fått se ett fantastiskt engagemang och hur personalen verkligen kämpar för att patienterna ska ha det bra./Monica

Molo ! ( hej på Xhosa )

Idag gjorde vi studiebesök i på Mbekweni klinik, vilket är den största kliniken i Mbekweni.  Vi blev väl mottagna av sjuksköterskan April.  Syster April hade ställt i ordning ett kort program för oss där vi besökte akut-, läkar-, BVC - och TB - mottagningen. Väntsalen var överfull av patienter och ändå sa personalen att det var ovanligt lite folk idag.  En stor överraskning var BVC. Det var en härlig BVC-sjuksköterska som verkligen såg och talade till mödrarna och deras barn samt förde en journal över barnen likt den vi har i Sverige. Vi pratade med många andra sjuksköterskor och vi kunde verkligen mötas inom vårt kunskapsområde, omvårdnad, men att det som skiljer oss åt är helt enkelt resurser.

Ännu en intressant dag är slut och vi har blivit ytterligare en erfarenhet rikare! Det är fantastiskt att uppleva allt detta och vi kommer att göra allt för att få ut så mycket som möjligt även av de sista dagarna här./ Monica och Birgitta Ö

Gårdagens informationsmöte med MYSP var raka motsatsen mot möte de hade i Måndags. Gårdagens började i tid, det var strukturerat och alla drog åt samma håll. Utöver de styrelseledamöter som för kvällen representerade MYSP dök ett femtontal ungdomar mesta dels tjejer upp, dessa ungdomar representerade allt från poesi till gospel körer. Två av tjejerna som var med i måndags hade dessutom fixat fika och lite dricka åt oss.

Khanya som är ordförande för MYSP höll en väldigt bra föredrag om hur deras organisation fungerar och är uppbyggd. Att en organisation som Mbekweni Youth Service Program behövs för att stötta ungdomar i kåkstaden blir bara allt mer tydlig.

Mötet startade lite passivt men efter en "RAK" övning (respekt, ansvar, kommunikation) så fick vi fart på ungdomarna, De började se möjligheterna istället för att kritisera och de erbjöd även sin tjänster. Vissa erbjöd sig att gör posters lappar andra erbjöd sig att leta fakta om ledarskapskurser. Så de var minst sagt stora framsteg som skedde på mötet.

Flera av de som bar med på mötet är nog de som vi i framtiden kommer att se i styrelsen, men just nu fokuserar ingen på att sitta i styrelsen utan mer på att de skall bli aktiva i MYSP.

Avslutningsvis bestämde sig MYSP för att försöka ordna en ny teambuilding dag då de även skall ta reda på alla kunskaper som medlemmarna i MYSP och des medlemsorganisationer har.

Om vi var nöjda med gårdagens möte så var vi överlyckliga efter detta möte efter som vi verkligen ser att det rör sig på MYSP, det händer saker.

Även under gårdagen fick vi skjutsa hem flera tjejer eftersom möte inte var slut förens vid nio tiden. Under hemfärden blixtrade det oavbrutet till höger och vänster och det värsta åskvädret på länge hade drabbat Mbekweni.

Per, Helen, Richard Birgitta.

Under måndagskvällen höll MYSP ett informationsmöte för att värva nya medlemmar och informera om att nästa år skall en ny styrelse utses. Möte fick en annorlunda början då ingen kollat upp så lokalen de skulle vara i var bokad. Ingen dök nämligen upp för att släppa in oss. En utav tjejerna som var nyfiken på MYSP bjöd dock hem alla cirka 15 personer till hennes hus. Så efter en långsam förflyttning så kunde mötet starta hos henne.

Per hade blivit ombed att ge en presentation om CUF och Sverige och började med det. Det kom upp många frågor om allt från politik till värnplikt. En intressant diskussion blev det när Per berättade att kvinnor fick rösträtt i Sverige först 1921. De flesta av mötesdeltagarna var tjejer och för dem är dem är de ju en självklarhet med rösträtt för alla. De var dock fascinerade av att höra hur demokratin har utvecklats i Sverige.

I Sydafrika finns dock en del kvar att göra, demokratin är fortfarande ung men har mycket potential. Det märktes tydligt på mötet igår. Efter Pers korta presentation fortsatte mötet med en presentation av MYSP som gjordes av de tre styrelsemedlemmarna (Khanya, Lulama och Anele) vilket väckte en väldig diskussion. Det var bitvis hårda men kloka ord som kom fram. Många utav de nya intresserade hade mycket åsikter om hur MYSP bör fungera i framtiden. Mötestekniken är inte direkt den samma som i Sverige. Här pratar man verkligen från hjärtat ibland ofta med mycket pondus men samtidigt har man väldigt stor respekt för varandra.

Efter flera timmars debatt bestämde gruppen att fortsätta detta möte under morgondagen så att alla kan gå hem och fundera på hur de vill att det fortsatta samarbetet skall fungera. Alla kände dock att de fått ut något av kvällen men var mer eller mindre nöjda. Vi (Per och Richard) skjutsade hem flera av de unga tjejerna eftersom de tyvärr inte kan gå säkra själva genom kåkstaden efter att mörkret lagt sig och vi blev då åter påminda om vilket tuff vardag ungdomarna har i kåkstaden.

På hemvägen var vi väldigt nöjda och fascinerade över att se hur mötet utvecklade sig och vi är mycket spända och förväntningsfulla över hur kvällens möte skall bli. Och om det kan ni läsa i morgon.

\\ Richard och Per

Dollys, en av kvinnorna i Spamandala som är lärare. Har uppmuntrat sina elever att göra julklappar som eleverna ska lämna till hem där barnen lever själva eftersom de saknar föräldrar (OVC:s=föräldralösa barn). Paketen ska innehålla nyttiga saker som tandborstar, tvål m.m. Vi besökte Dolly på skolan för att överlämna det vi köpt  tandkräm, tandborstar och tvålar. Eleverna hade tillverkat fina julklappspaket.
Maggan o Helene

Redan klockan åtta skulle vi vara på Pholar Park klinik. Härlig frukost med färska jordgubbar och yoghurt. Tar bilen till Mbekweni och kommer till kliniken kl 8.00, sharp.

När vi kommer in till väntrummet är det fullt med patienter som sjunger andliga afrikanska sånger och efter det börjar en kvinna be en lång bön.  Nu kan mottagningsarbetet börja.

Syster Naomi Farmer är försenad och kommer lite senare. De undrar om vi kan komma tillbaka kl 10.00. Tillbaks till hotellet och där vi åt en frukost till. Vid tio-tiden var vi tillbaka på kliniken och nu var syster Farmer på plats. Hon bad om ursäkt men menade att vi inte hade behövt åka iväg men att det blivit något missförstånd . Vi var hos sjuksköterskorna Johanna och Joelynn som har hand om BVC. När vi var där, kom de kvinnor som är smittade med HIV och deras barn. Kliniken har 49 nyförlösta kvinnor registrerade men hur många av dessa barn som är smittade fick vi inget svar på. Mammorna får modersmjölksersättning till barnen som de hämtar på klinken. Besöken tar högst 4-5 minuter och under tiden dokumenterar syster Joelynn medan syster Johanna ger barnen vaccination, ger rådgivning till mamman om hur man sköter barn samt ger dem en ny tid. Det var nära på ett löpande-band-system, och det fanns inte utrymme för några längre samtal.

Vaccinationsprogrammet ser ungefär likadant ut som i Sverige, men där slutar liknelserna. Man kan tydligt se att det finns mycket att göra i barnhälsovården här, speciellt i de fattiga områdena. De behöver, framför allt större lokaler och mer resurser för till exempel föräldrautbildning. Som läget är nu finns ingen möjlighet till en fullgod barnhälsovård, eftersom antalet besökande barn är mellan 400 och 500 per månad på en ordinarie personal.

Monica och Birgitta Ö.

Det är budskapet i en bok som två elever från Sturegymnasiet har skrivit för barnen i Mbekweni. Den handlar om Lulama; en pojke från Mbekweni som växer upp med mamma och pappa. De är mycket fattiga. Lulama fyller år. Familjen saknar pengar till present, istället får han en "lekdag" med sin pappa. Boken var deras projektarbete i åk 3 och presenterades för den Sydafrikanska gruppen som var i Sverige maj-08. I Mbekweni har majoriteten barn ingen eller lite kontakt med sina pappor. Ny kunskap och svenska erfarenheter har bidragit till ett förändringsarbete, bl a har "Mbekweni Parental Care Centre" startat. Boken blir ett redskap att kommunicera budskapet. Redan i Sverige bestämde gruppen att boken formellt skulle lämnas vid vårt nuvarande besök. En sk. "Launch" för boken hölls i Actors kyrka. Olika organisationer, skolor och intresserade var inbjudna. Välkomsttal och sång under formella former inledde mötet. Fantastiska uppträden av barn och ungdomar med kulturella danser, poesi mm. Birgitta Jönsson presenterade projektet och bakgrund och syfte till att boken kommit till. Avslutningsvis läste Birgitta boken på engelska och Aussi översatte till Xhosa. 60 böcker överlämnades till förskolor, skolor, bibliotek och olika organsiationer. Det var en storslagen eftermiddag -  en "Happening"!

Idag tog hela teamet några timmars "freetime".  Vi firade Fars dag på vårt eget vis med en god middag i Simonstown och efteråt passade vi på att titta på pingvin-kolonin.

Resan fortsatte därefter genom en dramatisk natur till Goda Hopps-udden. Där vi tog det obligatoriska turistfotot.

Vägen var bitvis svår att komma fram på grund av babianer och strutsar som var ivägen.

Nu har vi laddat om batterierna för att orka möta den kommande veckan  i Mbekweni.

Teamet

 

I Sydafrika, precis som i Sverige är det stor brist på naturvetare. Ett starkt önskemål från vår samarbetspartner i kåkstaden är att barn och ungdomar ska bli inspirerade att utbilda sig i naturvetenskap och teknik. Vi har därför hållit ett antal work shops i "science" för lärare i Mbekweni. Den här gången var det dags för intresserade ungdomar. Ca 20 tonåringar och 5 fritidsledare slöt upp till work shopen i kåkstadens bibliotek. Ögonen lyste av nyfikenhet på både ungdomar och ledare. Iwe presenterade ett antal enkla experiment med oväntade resultat som sedan alla deltagarna själva fick prova på att utföra. Efteråt anmälde sig alla ungdomarna till en vidareutbildning i science som ett lokalt college har lovat att anordna i samarbete med vår svenska projektgrupp.

                             Iwe och Birgitta L

 

En fredagskväll i Mbekweni kan innehålla många varierande upplevelser...

Ett glatt förväntansfullt svenskt gäng hade ambitionen att ta sig till stora idrottsstadion i Mbekweni för att lyssna till Sydafrikas förmodade nästa president, Jacob Zuma, som just nu turnerar runt i Sydafrika för att öka på sin popularitet inför valet i April 2009. (Detta behöver han  verkligen göra  eftersom han stått inför rätta för både korruption och våldtäkt! Frikänd, men ändå.....)

Stadion sjöd av liv och vi skulle bara stanna till utanför vår vän Pumlas hus för att be någon följa med oss in på stadion. Pumla bor nämligen precis utanför staketet till stadion och vi kan ju inte ur säkerhetssynpunkt själva gå omkring i Mbekweni.

Men där utanför Pumlas hus tog allt en annan vändning! I samma ögonblick som vi kör åt sidan  så hör vi hur det smäller till. Vi går ur och kollar och ser att vi har punktering på ena framhjulet. Vad göra? Oddsen är inte helt bra sådär en fredagskväll i en kåkstad i Sydafrika.

Men allt blev bra även om det inte blev precis som vi tänkt!

Pumla var hemma och tackade skrattande och applåderande högre makter för att bilen gick sönder precis vid hennes hus. Hon fick ju nu möjlighet att prata med oss en stund. Vi hade nämligen inte haft så mycket tid för det tidigare i veckan.

Innan vi visste ordet av så var där många människor inblandade med att hämta fram domkraft, skruva av hjul, bära fram stolar till alla, köra iväg med hjulet till verkstad o.s.v. Vår hyrbil hade nämligen inget reservdäck. Men på 45 minuter var allting ordnat till en kostnad av 50 Rand ( cirka 40 kronor).

Under tiden vi satt och vaktade bilen kunde vi höra hur Jacob Zuma under jubel avslutar sitt tal inne på stadion..

Men vi fick istället ett fantastiskt informellt punkteringsmöte utanför där det till sist kändes som det var mer intresserade människor runtomkring än för att lyssna på Zuma!

Och vi fick verkligen känna av hur folk slöt upp omkring oss för att med alla medel hjälpa oss ur situationen.

Tänk så underbart fantastiskt det är att kunna resa tvärs över jordklotet och komma till en kåkstad där vi har så många vänner!

Hälsningar Catherine



Pumla, Catherine och Rickard vaktar bilen

Att HIV/Aids är en aktuell fråga blev vi verkligen medvetna om idag då Birgitta Jönsson höll en hälso workshop för ungdomar i Mbekweni. Ett 20 tal ungdomar hade slutit upp på förskolan Nomzamo där MYSP (Mbekweni youth service program) bjudit in ungdomar i kåkstaden för att lyssna på Birgittas erfarenheter av HIV/Aids.

Sydafrika är det land i världen där HIV/Aids är mest utbrett.

Vi hade räknat med att workshopen som startade klockan två skulle vara klar runt fyra tiden men alla var så intresserade av innehållet av workshopen så när vi var klara var klockan runt halv sex, frågorna kring HIV tog aldrig slut.

Engagemanget var enormt och det känns verkligen hoppfullt att ungdomarna vill förändra. Dom får klart för sig att HIV prevention är mer än bara kondomer. Att skapa organisationer, nätverk mm ger styrka åt den egna utvecklingen, ensam är man ingen men tillsammans kan man påverka - HIV prevention på en bred front

När vi lämnade Mbekweni var vi väldigt nöjda och framförallt så känns det härligt att ungdomar här så medvetna om vikten av att samarbeta.

Det här ger oss hopp inför framtiden

// Birgitta och Per

Som en återkoppling på kommunchefen Dr Sidima Kabanyane m.fl. besök i Kungsbacka kommun i september hade vi blivit inbjudna till Dr Sidima. Det var delar av den svenska gruppen samt representanter för de olika organisationer vi samarbetar med. Alla våra samarbetsgrupper var med.

Catherine Isaksson presenterade projektets historia och framtid. Hon lyfte fram Evelyns utmärkelse och även andra konkreta exempel på vad vårt projekt har gett. Som avslutning beskrev hon utformningen på de tre kommande årens projekt. Representanterna från Drakensteins kommun påtalade hur viktigt det är för dem att veta om vilket arbete vi gör för att de på så sätt ska kunna förstärka våra insatser eller komplettera dem. Kommunens representanter visade tacksamhet att vi i nya ansökan även tagit med "surrounding areas", områden runt Mbekweni som har också är väldigt fattiga.

Vi framförde våra hälsningar från Ola Johansson, kommunråd i Kungsbacka kommun och beskrev att vi kommer att träffa Ola när vi är hemma igen. Då kommer vi att diskutera hur en fortsatt samarbete med Kungsbacka skulle kunna se ut. Vi upplever att båda kommunerna har ett intresse och vilja att samverka. Nästa steg är hur en finansiering av ett sådant utbyte ska ske.

Mötet ledde till kontaktskapande på olika nivåer.

Kommunen gör stora satsningar på marknadsföring inför fotbollsVM i juni 2010. De vill locka hit lag, turister och företag. Närheten till Kapstaden och till flygplatsen gör Drakensteins kommun till ett intressant alternativ för boende som ska besöka eller delta i fotbolls VM. Som present från kommunen fick vi reklamprylar så att vi i Sverige kan göra reklam för Drakensteins kommun.

Vi vill vara brobyggare mellan människorna i Mbekweni och kommunen. Det är viktigt med personliga kontakter men också att de får respekt och support i arbetet det gör i sin "hembygd". Detta möte var ett verkligt bevis på vår roll som brobyggare. Våra vänner i Mbekweni var välrepresenterade och hade möjlighet att framföra synpunkter under mötet.

Helene

Catherine Isaksson: Förskolechef  från Ljungby. Är ledare för projektet och har varit i Sydafrika 10 gånger.

Birgitta Lindberg: Förskolechef från Tvååker. Arbetar i huvudsak med förskolorna i projektet. Har .varit i Sydafrika 8 gånger.

Iwe Axelsson: Fysiklärare från Falkenberg. Arbetar med vetenskaparbete på förskolorna samt datagruppen. Har varit i Sydafrika 8 ggr

Margareta Andersson: Centerkvinna och fd lärare från Åled. Arbetar med kvinnoorganisationerna i projektet. Har varit i Sydafrika 8 ggr.

Birgitta Jönsson: Smittskyddssköterska från Länssjukhuset i Halmstad. Arbetar med folkhälsoarbete till exempel, HIV/AIDS, TB samt kost- och hygienrådgivning. Har varit i Sydafrika 6 ggr.

Per Johansson, Falkenberg; engagerad i Centerns ungdomsförbund, arbetar med ungdomarna i Mbekweni. Har varit i Sydafrika 5 ggr.

Helene Andersson:  företagsrådgivare Falkenbergs Sparbank, arbetar med small business

Rikard Karlsson; student från Sturegymnasiet i Halmstad, studerar ledarskap och idrott i kåkstaden

Birgitta Öhman, Falkenberg;  sjuksköterska som läser vidareutbildning till distriktssköterska  och gör sin praktik inom Barn- och ungdomars hälsa och ohälsa i Mbekweni

Monica Nordin; Falkenberg; sjuksköterska som läser vidareutbildning till distriktssköterska  och gör sin praktik inom Barn- och ungdomars hälsa och ohälsa i Mbekweni.

Margareta och jag blev idag bjudna av Mbekweni United Women Forum (UWF) till fängelset som Nelson Mandela satt i under sina sista år i fångenskap. Byggnaden ligger längst in på fängelseområdet i Drakenstein. Fängelset i Drakenstein har 2.000 fångar och verksamheten bedrivs på 400 ha. Fångarna arbetar med jordbruksproduktion i olika former.

Åter till Nelson Mandela. Vi möttes av en engagerad guide som berättade om Nelson Mandelas vistelse i detta fängelse. Vi gick igenom de olika rummen och det fanns möbler kvar som fanns där när han bodde där. Guiden berättade om hur förhandlingarna för Sydafrikas frihet gått till och allt skydd som hade funnits runt Nelson Mandela när han bodde i fängelse.  Huset hade säkerhetsglas och en mängd säkerhetskameror för att skydda Mandela.

Vi gick igenom "Frihetsporten", den port som Nelson gick ut genom när han transporterades för att lämna fängelset. Det var stort att gå denna väg. Det är en viktig del av vår nutidshistoria. Flera av kvinnorna som var med oss i fängelset hade varit bland de hundra-tusentals människor som stått utanför fängelsegrindarna.

Det var historisk mark vi gick på.

Utanför fängelsegrindarna går Nelson Mandela som staty ut från fängelset. Kring statyn finns stenar från Robin Island, det finns stenar svarta, vita färgade runt om. Och så var det en symbol för antalet år.

För mig var mötet med Mandelas själ en viktig återkoppling till varför jag har engagerat mig i Sydafrikaprojektet nu. En återkoppling till ungdomstidens kamp mot apartheidregimen i Sydafrika.

Helene

En dag i februari var vi, Monica och jag, på en föreläsning av Birgitta J som handlade om att arbeta med förebyggande hälsovård inom ett biståndsprojekt i Sydafrika. Hon berättade så fängslande och intressant så efter den föreläsning tog vi mail-kontakt med Birgitta och frågade om det finns möjlighet att följa med till Sydafrika och följa hennes arbete där och nu är vi, tro det eller ej, i Mbekweni.

På förmiddagen idag var vi på Polar Park clinic i Mbekweni och träffade sjuksköterskan Naomi Farmer. Polar Park är en av de två vårdcentraler som finns i kåkstaden. Klinikerna har läkarmottagning kanske två- tre dagar (det rör sig om halva dagar!) i veckan. All övrig mottagning sköts av sjuksköterskor och det rör sig om 2-3000 besök i månaden. Vi blev så imponerade av hennes arbete och vi hade ett sådant trevligt "syster" möte där vi diskuterade svensk och sydafrikansk vård. Vi bestämde att på måndag ska vi komma och praktisera hos Noomi.

Efter Polar Park åt vi lunch på Chipas. Och fick en inte helt genomstekt kyckling och pap (majsmjölsgröt) som absolut inte smakar någonting och en sallad. Men det är så himla trevligt och gästvänligt här att det gör ingenting. Efter lunchen skulle Birgitta J ha en workshop på biblioteket för barn och deras föräldrar. Det var personalen på MADP som samlat ihop gruppen. Först kom det kanske 6 - 7 barn men bara efter en kvart var det över 50 personer i samlingssalen i åldrarna från 5 år upptill tonåren. Birgitta visade ett bildspel över vad och varför man ska äta en hälsosam mat och om handhygien. Eftersom barnen inte kan engelskan så bra översatte Baba (personal från MADP) det Birgitta berättade på Xhosa. Det var teori blandat med praktiska övningar och barnen gillande det verkligen, det var en sådan härlig stämning och många skratt. Birgitta avslutade med att ta fram en ask och alla barnen var nyfikna över vad som kunde vara i den. Birgitta berättade att i asken finns det som är absolut viktigaste i hela världen och när barnen tittade i asken så var det en spegel, där de såg sig själva.

Det har varit många starka intryck och överväldigande upplevelser under denna vecka. Vi känner oss verkligen väl mottagna av både det härliga gäng som vi åker hit med, men även av alla vi träffat här. Nu ser vi, med spänning fram emot vad nästa vecka ska erbjuda oss!

Kramar från Monica Norberg och Birgitta Öhman, distriktssköterskestuderande vid Högskolan i Halmstad.

Under förmiddagen var Per och Richard tillsammans med Lulama och Anele från MYSP för att träffa kommunens chef för sport och idrott på kommunhuset i Wellington. Richard fick chansen att ställa frågor om hur idrottsorganisationer fungerar här i Sydafrika och fick en god inblick i systemen. I MYSP finns dessutom många structures som sysslar med någon form av sport så det var ett väldigt bra möte för oss att förstå hur bland annat registrering och dylikt går till för just idrottsgrupper.

Att Per dagen till ära hade en Björn Borg t-shirt lättade upp stämningen eftersom han tydligen är välkänd här nere.

Alla dessa möten med människor på kommunen gör att projektet blir ännu mer synligt välkänt och effektivt. Idrottschefen var absolut intresserad av ett samarbete framförallt med ungdomarna i MYSP eftersom de är de som vet vilka ungdomsgrupper som finns. Besöket gav MYSP ännu en kontakt i sitt nätverk.

Avslutningsvis gjorde vi en vadslagning om vilket land som placeras bäst i fotbolls VM 2010 i just Sydafrika. Oddsen för Sverige är högt då endast jag och Richard tippade på Sverige. Resterande åtta deltagare röstade inte helt oväntat på Sydafrika

/Per och Richard

I maj 2008 besökte en grupp förskollärare från Mbekweni Halland. Bland dem var Evelyn. Hon praktiserade på Fastarps förskola i Tvååker.  När hon kom hem använde hon sina intryck från Sverige och deltog i en tävling för bästa förskollärare i kommunen. Hon vann den och gick vidare till regiontävlingen, som hon också vann. Nästa steg blev att få åka till huvudstaden Pretoria för att delta i riksfinalen om landets bästa förskollärare. Finalen bestod av 5 krävande tävlingsdagar där Evelyn fick både muntligt och praktiskt visa vad hon hade lärt sig på sin praktik i Sverige. Evelyn fick gå i ovisshet om resultatet, t.o.m. när hon blev "segerintervjuad" av lokaltidningen var hon ovetande. Under den efterföljande banketten blev Evelyn uppkallad på scenen och fick reda på att hon hade vunnit alla kategorierna, 3 st. Hon blev chockad och otroligt glad naturligtvis. Förutom ära och diplom fick hon 60 000 Rand till sin förskola, som ska användas till utbildning av personalen. Evelyn kan nu titulera sig: SYDAFRIKAS BÄSTA FÖRSKOLLÄRARE!

Vi i projektgruppen känner oss mycket delaktiga och stolta. Kanske förstår vi inte storheten i utmärkelsen? Sydafrika är flera gånger större än Sverige, både till yta och befolkning. Vi ser med spänning fram emot utvecklingen av förskolorna i Mbekweni och vad den här utmärkelsen kan inspirera till.                                                                                                                                                                              Birgitta L och Margareta   

 

Seminarium om kvinnors rättigheter

Vår uppgift idag har varit ett seminarium kring kvinnors rättigheter. Detta var ett önskemål som kvinnogrupperna hade när deras representanter var i Sverige i våras. Vi var i en lokal i nya biblioteket. Vi hade lite tekniska problem i inledningen. Den rätta adaptern var trasig men till slut fick vi tag i en adapter som fungerade. En viktig lärdom är att ha komplett egen utrustning med sig även när vi är i offentliga lokaler.

Margareta inledde med att berätta om Centerkvinnornas historia under tiden som de tekniska problemen löstes.

Detta fick bli grunden till föredraget om utvecklingen av den svenska kvinnans jämställdhet. Det blev  många  glada skratt när erfarenheter byttes. Vår presentation var på engelska men översattes av deltagare till xosa.   

Vi diskuterade olika frågor utifrån FN:s kvinnokonvention. Naturligtvis, både i Sverige som i Sydafrika präglas jämställdhetsarbetet av kulturmönster.  Även om de yngre, utbildade kvinnorna är mer jämställda än sina mödrar, så är det en bra bit kvar att arbeta. Vi konstaterade tillsammans att det hänger på oss själva hur vi agerar mot barn och barnbarn för att påverka utvecklingen.

Kvinnor måste stötta  och hjälpa varandra till högre positioner på arbetsmarknad och i samhällsutvecklingen. Vi måste det som en tillgång för oss själva att fler kvinnor engagerar sig.

 Under mötet sjöng deltagarna en sång om makt, Amandla.  Det var nästan lika många stämmor i kören som det var kvinnor i lokalen. Mäktigt!

Margareta och Helene

Under förmiddagen besökte Richard och Per en utav högstadieskolorna i Mbekweni. Syftet med detta besök var bland annat att Richard skulle få möta elever och se hur skolan i Sydafrika funkar. Skolan är inhägnad med staket och taggtråd och för att komma in så får vakten öppna den stora grinden. Vi frågar varför det är inhägnat och få till svar att varken elever eller personal får lämna området under skoltid "thats the rules" Under cirka 15 minuter fick vi träffa en åttonde grads klass, men under den korta tiden fick vi ändå en god inblick i hur skolan fungera. Eleverna är verkligen motiverade för att gå i skolan. Kanske blir dock motivationen större när man vet att skolgången inte är fri utan kostar pengar. När eleverna ber oss beskriva hur skolan i Sverige är och vi berättar att den är avgiftsfri och att vi till och med har skolplikt och dessutom får mat i skolan har de svårt att tro oss. Rätten till gratis skolgång är helt främmande för eleverna i Mbekweni.

Efter skolbesöket fick chans att träffa en del elever under rasten. Inne i korridoren ekade ljudet av pratande elever högt, där fanns nämligen inga möbler, bänkar eller ens tavlor på väggarna. Vi fick även chansen att träffa Rektorn och vice rektorn för skolan och det var spännande att höra deras syn på hur skolan bör fungera. Vi sådde även ett litet frö för att de i framtiden kanske kan ha ett utbyte med en svensk skola. Vid lunchtid blev vi åter utsläppta från skolgården och begav oss vidare för att träffa fler ungdomar i Mbekweni.

/ Richard och Per

MItt namn är Richard Karlsson och jag gör mitt projektarbete här i Mbekweni som handlar framför allt om att  praktisera och studera ledarskap i förskola och skola. Jag går tredje året på Sturegymnasiets Barn- och fritidsprogram med inriktning idrott -hälsa. Min medverkan här är på volontärbasis och ligger utanför själva projektet. Min mamma ingår i projektet, därför var kopplingen  till msjälvklar.

MItt första intryck av Mbekweni var väldigt starkt och samtidigt väldigt positivt. Med det menar jag den glädje som man slogs av trots denna förfärliga levnadssituation som de faktiskt lever i, de har nästan alltid ett leende på läpparna vilket glädjer mig.
Men man kan inte bara avskärma dessa problem som man såg väldigt tydligt bara vi körde igenom Mbekweni. Dessa plåtskjul, barn på gatan, fulla män mm. Det med fulla män fick vi en väldigt tydlig kontakt med när vi stannade vid Thozama`s hus och gick ur bilen. Efter en kort stund där inne slogs jag av en spritdoft och då visade det säg att tre fulla män kom in i huset och skulle hälsa vilket för mig var lite skrämmande till en början men sedan efter en kort "avläsning" förstod jag att de bara ville hälsa och vara trevliga. Så man hann aldrig blir otrygg vilket var skönt.

Sedan körde vi vidare genom Mebkweni och vidare till taal monument (språk monument) som är ett monument över de elva officiella språken i Sydafrika.

Efter mer eller mindre 24 timmars resa från dörr till dörr är vi nu frame och installerade på Guesthouset Lemoenkloof, i Paarl, detta är vårt hem två veckor framåt.  Resan ner gick smärtfritt. Redan när vi kom in på flygplatsen fick vi uppleva så kallad african time då vi skulle hämta ut lite bilar. En ny exportvara vi svenskar skulle kuna börja sälja i åt sydafrikanska bilhuthyrare är effektivitet. När vi väl hämtat våra bilar så begav vi oss direkt mot Paarl.
Eftermiddagen ägnades åt att installera sig på rummen samt en väbehövd återhämtning efter en lång resa.

Tidigare ikväll fick vi besök av Georgina som är Chef för vår lokala samarbetspartner MADP (Mbekweni area devolpment program) hon hälsade oss välkommen och gav en kort presentation av vad som väntar oss.