Idag har vi hunnit med en hel del möten. Vi började dagen med att träffa styrelsen för förskoleforumet. Vi hade en jättebra diskussion kring hur vi bäst ska använda pengarna i budgeten och började detaljplaneringen kring aktiviteterna som ska genomföras. De tyckte det var synd att det inte fanns några studieresor till Sverige med i budgeten för den nya perioden. Resorna har betytt mycket både för deras personliga utveckling och för utvecklingen av förskoleversamheten som helhet. Tyvärr fanns det inte möjlighet att söka pengar för detta. Gruppen hade många goda synpunkter och skulle diskutera vidare inför vårt möte med nätverkskommittén imorgon. Det är extra roligt att nya förskolor har kommit till i forumet, och att de också finns representerade i forumets styrelse. Härligt att träffa både gamla och nya vänner!

Därefter träffade vi Zezethu som är ordförande i ungdomsgruppen. Över en lunch diskuterade vi detaljerna kring ungdomarnas aktiviteter. Högsta prioritet till att börja med är att jobba med teambuilding för att få stabilitet i styrelsen. Zezethu är för övrigt gravid, och beräknad till att föda just idag! Magen sitter dock stabilt på plats och bebisen vägrar att komma ut. Jag och Sven-Anders håller tummarna för att vi ska hinna se underverket innan vi åker hem, men det verkar inte så. Zezethu visade också hur det nu ser ut vid soppköket som ligger granne med hennes shack. Kommunen håller just nu på att bygga en väg där, så de har fått ta ner taket över soppköket och lagar nu soppa till 140 barn två gånger i veckan under bar himmel. Än så länge går det bra, men vintern är snart här med ganska ymnigt regnande och då blir det svårare...

Besöker soppköket tillsammans med Zezethu (i blått) och lilla magen. Till höger syns den murade eldstaden där de lagar soppa. Den har betalats av ägaren till det B&B där vi bor som också ville bidra på något sätt i Mbekweni. Det fina taket som fanns har de fått ta bort på grund av vägbygget.


På eftermiddagen åkte vi till kommunhuset och träffade Abigail, som har varit involverad både i vårt projekt och i det projekt Kungsbacka kommun har tillsammans med Drakensteins kommun (alltså kommunen här). Hon hjälpte oss att få till det med hyran för kontoret i Mbekweni. Någonstans har det fallerat i kommunens system, och trots att vi frågat efter faktura ett antal gånger har vi inte fått något. Nu fick vi i alla fall till det så att vi kunde betala hyra för de år vi haft kontoret - i sista sekunden eftersom den förra projektperioden ska slutredovisas snart.

På väg till nästa möte stannade vi till på Lukhano, där vi träffade Sidwell och Yolanda. Lukhano ordnar aktiviteter för barn och ungdomar efter skolan och gör ett jättearbete med det. Yolande var med i den senaste gruppen som besökte Sverige, och intressant nog är hon också gravid och ska ha barn om ett par veckor!

Vi avslutade dagen med att träffa kvinnogruppen och diskutera deras delar i projektet. De kom också med goda idéer, bland annat vill de utbilda kvinnor i att tillverka tegel. De är just nu inne i en process där de håller på att ombilda sina verksamheter till kooperativ, vilket ska bli spännande att följa. Vi höll en workshop kring kooperativt företagande med dem när vi var här i höstas, så det är roligt att se att de så snabbt har gått till handling.

Fantastiska Patricia som håller samman kvinnorna i Siphamandla - att landa i hennes lilla vardagsrum är som att komma hem!

Nu blir det sängen för oss, vi hörs imorgon!

//Kristin, Sven-Anders och John

Igår var det World AIDS Day (01-12-2011) och runt om i världen ägnades lite extra uppmärksamhet åt en av modern tids största mördare. I Sydafrika och Paarl anordnades det workshops, föreläsningar och events för att samlade in pengar till kampen mot sjukdomens spridning. För dem som länge tvekat över att testa sig stod dörrarna öppna hos både permanenta och temporära HIV/AIDS-stationer runt om i landet.

Men kampen mot Aids är en 100% heltidstjänst, 365 dagar om året utan semester eller ledighet på helger. Det kommer kräva både ökad medvetenhet och förståelse, samt verktyg för att förhindra spridning och hjälp till dem som redan drabbats. MSEP är därför stolta över vår samarbetspartner Wagon of Hope som dagligen arbetar med denna typ av frågor och aktivit försöker förhindra ungdomar från att bli ytterligare offer för denna epidemi. Så idag gästade MSEP en av deras stationer för att observera deras arbete och se hur det går till.

I samarbete med Norsa Community Care genomfördes blodprov i Eastern Paarl, där man blev väl omhändetagen av Zukiswa Mpayipheli, som arbetar som HIV and Aids counsellor. Blodprovet tar bara några sekunder och resultatet förmedlades efter bara några få minuters väntan. Oavsett resultat fanns WOH's personal på plats för att rådgiva och stötta efter testet genomförts.

MSEP tack Wagon of hope för deras insats igår, idag och resterande 363 dagar om året.

Cheers // Max

Sam dressed for success.

Quick, pain free and life saving, Get tested today!

Zukiswa Mpayipheli from NORSA Community Care

Idag har vi haft Johns fru Randi med oss på ett besök i Simodeum. Det är den kåkstaden som vi besökte häromdagen. Vi har tagit med lite kläder från Sverige som Randi brukar åka dit och dela ut till människor där. Det är ett fruktansvärt fattigt område, utan el och bara några få vattenposter, man blir lika bestört varje gång. Annie hade en förskola i ett skjul men fick inte ha kvar den för att det stod toaletter precis utanför dörren. Hon tog bort dem med tanke på att hon skulle få fortsätta. Markägaren blev vansinnig och misshandlade henne, han hotade med att döda henne. Framför skjulen fanns det några träd och i skuggan av träden har Annie haft sina förskole aktiviteter. Nu har markägaren sågat ner alla träd och det finns ingen skugga för någon. Kommunen tillåter inte någon förskoleverksamhet under sådana omständigheter. Alltså finns det ingenstans att göra av barnen när föräldrarna arbetar.

De som har ett arbete, är på tegelbruket som ligger strax bredvid. Regnar det – inget arbete! Området är väldigt smutsigt och en massa skräp ligger på marken, kommunen vill inte göra något åt det. Annie vill gärna fixa det själv, om jag bara hade en kratta, säger hon. Randi lovar att hon ska ta dit en kratta. Vi svenskar pratar om hur mycket grejor vi skulle kunna ta med oss, om bara avståndet inte varit så långt. En kratta skulle betyda så mycket! Randi och Zezethu delade ut kläder till alla som var där. Det var viktigt att vi inte gjorde det, för då hade vi kunnat bli överfallna. Så viktigt att veta hur det fungerar och att man gör saker på rätt sätt.


Randi fördelar kläder så att alla får något som passar.


Alla väntar tålmodigt, och blir nöjda med vad de än får. Man är så van vid att livet är orättvist att man inte ifrågasätter om någon annan fick något "finare".


Här är en lite flicka med ryggmärgsbrock som bor i Simodeum - fantastiskt söt och glad, och väl omhändertagen av sina morföräldrar. Förra gången Randi var på besök hade hon inga kläder som passade, så den här gången hade vi plockat ihop en hel hög med kläder som Kristin hade med sig. Hon fick direkt på sig den här "nya" klänningen, som har använts av Moa Lindqvist, och Amo och Irma Oretorp.

Idag hade vi en omtumlande förmiddag. John och en ung tjej vid namn Zezethu tog med oss till hennes ”township”, Fairyland. Det är ett område strax utanför Mbekweni med en del hyfsade hus, men mestadels väldigt eländiga skjul. Det är jobbigt att se hur människor måste leva. Zezethu berättade att de bor där medan de väntar på att få ett riktigt hus. När vi frågade hur länge de får vänta, skakade hon bara på huvudet.

Vi fotograferade en hel del och barn och vuxna blev som tokiga när vi tog fram våra kameror. Det kanske verkar konstigt att vi fotograferade misären, men det är viktigt för oss att visa i Sverige hur livet ser ut i området där vi jobbar. Ingen kommer att tro på oss om vi inte har bilder att visa! Kvinnor, män, och barn lever bland skräp, smuts, droger, alkohol och annat i sina plåt- och träskjul som i bästa fall har en presenning på taket.

Eftermiddagen bestod av ett möte med kvinnogrupperna hos Patricia och sedan sökte vi upp Pumla, som tog oss med till sin trädgårdsodling. Innanför ett stort stängsel odlar hon och tre andra kvinnor fantastiska grönsaker. Hon säljer sina grönsaker till bl.a. förskolor och deras trädgård var en fröjd för ögat att beskåda.

Ikväll pågår ett möte med ungdomarna som Per, Max, Sandra och John är med på och det får bli en senare rapport om det.

Birgitta och Kristin


Per i en smal gränd mellan shacks i Fairyland. En nyfiken
liten betraktare skymtar i bakgrunden!


Så här kan det se ut inne i ett shack - 3x3 meter där det säkerligen
bor minst tre personer. Disken sköter man i balja på golvet.


Elledningarna kapas flitigt - det är det enda sättet att få elektricitet.
Kortslutning, bränder och dödsfall är givetvis vanliga effekter.


Ett besök vid vita huset hann vi också med ;o)


Leka med vatten är lika roligt oavsett var i världen eller i vilken
sorts hus man bor!