sydafrikaprojektet

Idag har vi hunnit med en hel del möten. Vi började dagen med att träffa styrelsen för förskoleforumet. Vi hade en jättebra diskussion kring hur vi bäst ska använda pengarna i budgeten och började detaljplaneringen kring aktiviteterna som ska genomföras. De tyckte det var synd att det inte fanns några studieresor till Sverige med i budgeten för den nya perioden. Resorna har betytt mycket både för deras personliga utveckling och för utvecklingen av förskoleversamheten som helhet. Tyvärr fanns det inte möjlighet att söka pengar för detta. Gruppen hade många goda synpunkter och skulle diskutera vidare inför vårt möte med nätverkskommittén imorgon. Det är extra roligt att nya förskolor har kommit till i forumet, och att de också finns representerade i forumets styrelse. Härligt att träffa både gamla och nya vänner!

Därefter träffade vi Zezethu som är ordförande i ungdomsgruppen. Över en lunch diskuterade vi detaljerna kring ungdomarnas aktiviteter. Högsta prioritet till att börja med är att jobba med teambuilding för att få stabilitet i styrelsen. Zezethu är för övrigt gravid, och beräknad till att föda just idag! Magen sitter dock stabilt på plats och bebisen vägrar att komma ut. Jag och Sven-Anders håller tummarna för att vi ska hinna se underverket innan vi åker hem, men det verkar inte så. Zezethu visade också hur det nu ser ut vid soppköket som ligger granne med hennes shack. Kommunen håller just nu på att bygga en väg där, så de har fått ta ner taket över soppköket och lagar nu soppa till 140 barn två gånger i veckan under bar himmel. Än så länge går det bra, men vintern är snart här med ganska ymnigt regnande och då blir det svårare...

Besöker soppköket tillsammans med Zezethu (i blått) och lilla magen. Till höger syns den murade eldstaden där de lagar soppa. Den har betalats av ägaren till det B&B där vi bor som också ville bidra på något sätt i Mbekweni. Det fina taket som fanns har de fått ta bort på grund av vägbygget.


På eftermiddagen åkte vi till kommunhuset och träffade Abigail, som har varit involverad både i vårt projekt och i det projekt Kungsbacka kommun har tillsammans med Drakensteins kommun (alltså kommunen här). Hon hjälpte oss att få till det med hyran för kontoret i Mbekweni. Någonstans har det fallerat i kommunens system, och trots att vi frågat efter faktura ett antal gånger har vi inte fått något. Nu fick vi i alla fall till det så att vi kunde betala hyra för de år vi haft kontoret - i sista sekunden eftersom den förra projektperioden ska slutredovisas snart.

På väg till nästa möte stannade vi till på Lukhano, där vi träffade Sidwell och Yolanda. Lukhano ordnar aktiviteter för barn och ungdomar efter skolan och gör ett jättearbete med det. Yolande var med i den senaste gruppen som besökte Sverige, och intressant nog är hon också gravid och ska ha barn om ett par veckor!

Vi avslutade dagen med att träffa kvinnogruppen och diskutera deras delar i projektet. De kom också med goda idéer, bland annat vill de utbilda kvinnor i att tillverka tegel. De är just nu inne i en process där de håller på att ombilda sina verksamheter till kooperativ, vilket ska bli spännande att följa. Vi höll en workshop kring kooperativt företagande med dem när vi var här i höstas, så det är roligt att se att de så snabbt har gått till handling.

Fantastiska Patricia som håller samman kvinnorna i Siphamandla - att landa i hennes lilla vardagsrum är som att komma hem!

Nu blir det sängen för oss, vi hörs imorgon!

//Kristin, Sven-Anders och John

Igår var det World AIDS Day (01-12-2011) och runt om i världen ägnades lite extra uppmärksamhet åt en av modern tids största mördare. I Sydafrika och Paarl anordnades det workshops, föreläsningar och events för att samlade in pengar till kampen mot sjukdomens spridning. För dem som länge tvekat över att testa sig stod dörrarna öppna hos både permanenta och temporära HIV/AIDS-stationer runt om i landet.

Men kampen mot Aids är en 100% heltidstjänst, 365 dagar om året utan semester eller ledighet på helger. Det kommer kräva både ökad medvetenhet och förståelse, samt verktyg för att förhindra spridning och hjälp till dem som redan drabbats. MSEP är därför stolta över vår samarbetspartner Wagon of Hope som dagligen arbetar med denna typ av frågor och aktivit försöker förhindra ungdomar från att bli ytterligare offer för denna epidemi. Så idag gästade MSEP en av deras stationer för att observera deras arbete och se hur det går till.

I samarbete med Norsa Community Care genomfördes blodprov i Eastern Paarl, där man blev väl omhändetagen av Zukiswa Mpayipheli, som arbetar som HIV and Aids counsellor. Blodprovet tar bara några sekunder och resultatet förmedlades efter bara några få minuters väntan. Oavsett resultat fanns WOH's personal på plats för att rådgiva och stötta efter testet genomförts.

MSEP tack Wagon of hope för deras insats igår, idag och resterande 363 dagar om året.

Cheers // Max

Sam dressed for success.

Quick, pain free and life saving, Get tested today!

Zukiswa Mpayipheli from NORSA Community Care

Idag har vi haft Johns fru Randi med oss på ett besök i Simodeum. Det är den kåkstaden som vi besökte häromdagen. Vi har tagit med lite kläder från Sverige som Randi brukar åka dit och dela ut till människor där. Det är ett fruktansvärt fattigt område, utan el och bara några få vattenposter, man blir lika bestört varje gång. Annie hade en förskola i ett skjul men fick inte ha kvar den för att det stod toaletter precis utanför dörren. Hon tog bort dem med tanke på att hon skulle få fortsätta. Markägaren blev vansinnig och misshandlade henne, han hotade med att döda henne. Framför skjulen fanns det några träd och i skuggan av träden har Annie haft sina förskole aktiviteter. Nu har markägaren sågat ner alla träd och det finns ingen skugga för någon. Kommunen tillåter inte någon förskoleverksamhet under sådana omständigheter. Alltså finns det ingenstans att göra av barnen när föräldrarna arbetar.

De som har ett arbete, är på tegelbruket som ligger strax bredvid. Regnar det – inget arbete! Området är väldigt smutsigt och en massa skräp ligger på marken, kommunen vill inte göra något åt det. Annie vill gärna fixa det själv, om jag bara hade en kratta, säger hon. Randi lovar att hon ska ta dit en kratta. Vi svenskar pratar om hur mycket grejor vi skulle kunna ta med oss, om bara avståndet inte varit så långt. En kratta skulle betyda så mycket! Randi och Zezethu delade ut kläder till alla som var där. Det var viktigt att vi inte gjorde det, för då hade vi kunnat bli överfallna. Så viktigt att veta hur det fungerar och att man gör saker på rätt sätt.


Randi fördelar kläder så att alla får något som passar.


Alla väntar tålmodigt, och blir nöjda med vad de än får. Man är så van vid att livet är orättvist att man inte ifrågasätter om någon annan fick något "finare".


Här är en lite flicka med ryggmärgsbrock som bor i Simodeum - fantastiskt söt och glad, och väl omhändertagen av sina morföräldrar. Förra gången Randi var på besök hade hon inga kläder som passade, så den här gången hade vi plockat ihop en hel hög med kläder som Kristin hade med sig. Hon fick direkt på sig den här "nya" klänningen, som har använts av Moa Lindqvist, och Amo och Irma Oretorp.

Idag hade vi en omtumlande förmiddag. John och en ung tjej vid namn Zezethu tog med oss till hennes ”township”, Fairyland. Det är ett område strax utanför Mbekweni med en del hyfsade hus, men mestadels väldigt eländiga skjul. Det är jobbigt att se hur människor måste leva. Zezethu berättade att de bor där medan de väntar på att få ett riktigt hus. När vi frågade hur länge de får vänta, skakade hon bara på huvudet.

Vi fotograferade en hel del och barn och vuxna blev som tokiga när vi tog fram våra kameror. Det kanske verkar konstigt att vi fotograferade misären, men det är viktigt för oss att visa i Sverige hur livet ser ut i området där vi jobbar. Ingen kommer att tro på oss om vi inte har bilder att visa! Kvinnor, män, och barn lever bland skräp, smuts, droger, alkohol och annat i sina plåt- och träskjul som i bästa fall har en presenning på taket.

Eftermiddagen bestod av ett möte med kvinnogrupperna hos Patricia och sedan sökte vi upp Pumla, som tog oss med till sin trädgårdsodling. Innanför ett stort stängsel odlar hon och tre andra kvinnor fantastiska grönsaker. Hon säljer sina grönsaker till bl.a. förskolor och deras trädgård var en fröjd för ögat att beskåda.

Ikväll pågår ett möte med ungdomarna som Per, Max, Sandra och John är med på och det får bli en senare rapport om det.

Birgitta och Kristin


Per i en smal gränd mellan shacks i Fairyland. En nyfiken
liten betraktare skymtar i bakgrunden!


Så här kan det se ut inne i ett shack - 3x3 meter där det säkerligen
bor minst tre personer. Disken sköter man i balja på golvet.


Elledningarna kapas flitigt - det är det enda sättet att få elektricitet.
Kortslutning, bränder och dödsfall är givetvis vanliga effekter.


Ett besök vid vita huset hann vi också med ;o)


Leka med vatten är lika roligt oavsett var i världen eller i vilken
sorts hus man bor!

Dagens uppgift har varit att besöka alla de nya förskolor som tillkommit till Förskole forumet.  Totalt är det 7 nya förskolor som anslutit sig.  2 stycken i Fairyland, 1 i Newton och 4 stycken i Mbekweni.  Bland de nya förskolorna fanns bland annat Kiddes Edcucare Center i fairyland. Det var en skola med hög standard, kanske en utav den finaste vi sett under åren här. Det var en fin byggnad med gott om plats. Det var ändå en kommunalt finansierad förskola men de tar ut en lite högre avgift från föräldrarna . Under vårt besök här dök Alta från Boland College upp tillsammans med två science lärare, sin dotter samt två läkarstudenter från Holland. Det var dags för barnen att få en lektion i sciense.  Vi valde därför att stanna lite extra och titta på när de experimenterade med bland annat vatten i en påse, som de sedan höll över en text så att bokstäverna blev större. Det var en enorm glädje och ett stort intresse från barnen kring just detta. Det var synd att inte Iwe Axelsson som varit med i projektet och jobbat med just science kunde vara med nu och uppleva detta.

Efter besöket och lektionen i science besökte vi ytterligare en förskola innan vi slängde i oss en snabb lunch bestående av friterad kyckling på Hungry Lions.  Nästa stopp var sedan soppköket ute i Fairyland som också är en relativt ny del i projektet. När vi kom ditt stod barnen redan uppradade och väntade på att få sig en kopp soppa. Soppköket har utdelning av mat till de fattiga barnen två gånger i veckan, så länge de lyckas få tag i eller blir sponsrade med mat. Vårt Guesthouse ägare är en av de som fått upp ögonen för den goda gärning som kvinnorna i soppköket gör, så han har därför valt att sponsra dem med bland annat gasol så de kan laga soppan.

Vi drog sedan tillbaka till Mbekweni för att besöka och uppdatera portfolion med de nya förskolor som tillkommit. Efter lite fel navigeringar och extra rundor hittade vi till slut alla skolor så nu har vi bra material och bilder för att uppdatera förskolornas portfolio. Just nu planerar vi inför kvällens workshop kring koopertivt företagande. Förhoppningsvis kommer ett nytt inlägg och lite bilder därifrån senare ikväll.

Per, Birgitta, Kristin, John

Dagen startade med möte hos James Rhoda, som är chef på kommunens Department of social and community development. Vi har träffat honom med jämna mellanrum ända sedan starten. Han både ansvarar för och brinner för utvecklingen i de allra fattigaste områdena, och ville diskutera med oss hur vi skulle kunna bidra till det hans avdelning jobbar med.

Sedan gick turen till Boland College där vi hade planerat ett möte med Alta Nel. Hon är den person som arrangerar och sköter upplägget av de kurser som projektet köper av dem. Vårt samarbete med Boland har nu pågått i några år och vi är mycket nöjda med dem. Kurserna som pågår nu är datautbildning, matlagningskurs för kokerskor och science för förskolorna. Efter jul skall även en management kurs starta. Det har varit en hel del turer kring alla kurser – det största problemet har handlat om att det har varit svårt att ordna transport, men de problemen är nu mer eller mindre ur världen.

Boland College var fram tills för några år sedan ett afrikaanstalande college med i princip bara vita studenter. Tack vare samarbetet med oss så har de kunnat nå ut på ett helt annat sätt och har nu många elever från Mbekweni och till och med kurser på xhosa. Inte nog med det – de håller också på att försöka starta ett science center ute i Mbekweni med sponsring från den sydafrikanska banken ABSA.

Under dagen har vi också haft besök från Karin Linvall som sitter i Forums Syds styrelse. Karin är här för at titta på hur vårt projekt ser ut och fungerar. Efter en presentation av Wagon of Hope och av oss i projektgruppen tog vi oss en tur runt i Mbekweni för att visa några utav förskolorna i ECD forumet och vilka skillnader det faktiskt fortfarande är mellan de olika förskolorna. Vi fick också möjlighet att berätta en hel del kring hur vi jobbar i vårt projekt, och hur vi ser på utvecklingsarbete.

Idag har turistgruppen från Sverige landat i Kapstaden och vi skall strax bege oss till deras hotell för att hälsa dem välkomna. På återhörande imorgon!

Per, Birgitta, Kristin och John


Vuyani deltar när barnen på Nomzamo sjunger och leker!

Idag var det söndag och då går de allra flesta människorna i kyrkan. Vi tog däremot chansen att sova lite längre på morgonen. Eftersom vi hade en del ärenden att uträtta på Paarl mall så styrde kosan dit, där vi även åt lunch.

Därefter besökte vi Patricia i kvinnogruppen som är den som ansvarar för maten turistgruppen ska bjudas på. Vi hade en bra diskussion och en del frågetecken rätades ut. Hon ser väldigt mycket fram emot att tillsammans med de övriga grupperna arrangera turistbesöket.

Vi deltog på ett Parental Care centre (pappa/föräldragruppen) möte på kvällen. Det var inte så många som deltog i mötet men vi blev imponerade över hur många olika kompetenser personerna i gruppen hade. Bl a är Fezile polis men har även arbetat som ambulansförare och vet hur man agerar i olycksfallssituationer/första hjälpen. Detta är något som gruppen tänkt förmedla till övriga grupper i Mbekweni. En annan man, Shaun, är duktig musiker och han vill gärna lära ut sina kunskaper till ungdomar och andra som är intresserade. Siswe är en man i gruppen som hjälper barn med läxläsning efter skolan och han brinner verkligen för sin uppgift. Gruppen har funderat mycket kring hur man kan stötta barn och ungdomar i Mbekweni - de inser att det är de unga som är framtiden och att de behöver support. Det blev ett lyckat möte där Vuyani och Actor knöt ihop säcken på ett bra sätt.


Vuyani berättar om sina visioner
för att stötta unga i Mbekweni.

Imorgon väntar nya utmaningar och äventyr...

Birgitta, Per, Kristin

Ett av uppdragen vi har att göra denna vecka är att bara träffa flera av de deltagare som varit med i projektets olika delar under åren. I morse åkte vi därför in till Mbekweni för att besöka några olika personer. Först stannade vi hos Phumla. Hon är faktiskt en av de kvinnor som var med och startade detta projekt för snart 10 år sedan. Phumla var dock inte hemma, så istället körde vi vidare till Patricia. Men inte heller Patricia var hemma utan i Kapstaden för att uträtta ärende. Vi blev ganska snabbt påminda om att Lördagar i en kåkstad är dagen då man gör allt som inte hinns med på veckorna. Inte nog med att det varje Lördag sker hundratals begravningar så är det också dagen då allt från tvätt till veckohandling skall hinnas med.

En som dock var hemma och hade tid att ta emot oss var Thuzama som är en utav kvinnorna som startat upp
förskoleforumet. I Silvertown träffade vi också Thando som var med och startade upp ungdomsgruppen. Thando är idag proffesionell teaterregisör och skådespelare och hade satt upp en pjäs i Mbekweni. Thando har inte varit så aktiv i projektet de senaste åren eftersom han haft fullt upp med sin teatergrupp i Kapstaden. Det är ett fantastisk exempel på empowerment, då han tack vare sin erfarenhet - som han bland annat fått genom att vara med i projektet - nu kommer tillbacka till kåkstaden och sätter upp en pjäs med lokala ungdomar.


Thando Baliso - förebild!

Efter en snabb lunch bestående av varsit äpple, en chokladbit och en flaska vatten körde vi vidare till Chippas, där ungdomsgruppen skulle arrangera ett event där lokala grupper skulle visa upp olika kulturinslag. Ett hundratal ungdomar i åldrarna 10 till 20 år var på plats för att titta på sina kamrater som skulle uppträda. Syftet med detta event, som ungdomarna planerat själva helt utan våran hjälp, var att visa att det finns alternativ till att festa och dricka alkohol eller bara hänga ute på gatan. Under två timmar fick vi uppleva både dans, teater och poesi. Detta var andra gången idag som vi såg ett gott exempel på empowerment. Extra bra kändes det eftersom vi inte alls varit delaktiga i planeringen inför detta. Det är även ett bra bevis på att ungdomsgruppen går allt mer framåt och tar större plats i projektet. Inte en enda gång under eventet nämndes den svenska gruppen. Det kändes så himla skönt att de verkligen gjorde detta för sig själva. När eventet var slut var det som vanligt lite transporter som skulle lösas.


John pratar med Swai och Zezethu, de två ungdomar som är drivande
i ungdomsgruppen.


En teaterpjäs som beskriver samhället i Mbekweni - tyvärr förstod
vi inte så mycket eftersom det var på Xhosa!


Vi hann också äta middag på restaurang (för en gångs skull) och fick då också gedigen utbildning i cricketens komplicerade regelverk av John, samtidigt som vi på TV bevittnade en spännande match där Sydafrika i andra inning utklassade Australien!

När vi väl var tillbaks på vårt guesthouse där vi bor kände vi oss väldigt nöjda med dagen och kommer förmodligen sova gott inatt också.

Per, Kristin, Birgitta, John.