sydafrikaprojektet

Ikväll hade vi det sista eventet för ungdomar, vi avslutade med en filmkväll där vi såg den Sydafrikanska familjen Jerusalem. Cirka 45 ungdomar kom till kvällens filmvisning. De senaste tre kvällarna har vi haft flera olika event för ungdomar, Poesikväll, tjejkväll, killkväll mm. Alla dessa workshops har varit mycket välbesökta och populära. Några naturliga mötesplatser för ungdomar finns helt enkelt inte annars här i Mbekweni.

De tjejer som varit kärnan utav MYSP har nu verkligen fått glöden igen och både nya poseikvällar och filmkvällar är planerade även efter att det svenska teamet åkt hem.
Vi brukar ofta prata om att vi i svenska gruppen är brobyggare eller att vi öppnar dörrar. Det har verkligen kännts att vi gjort det bland ungdomarna denna gång.
Vi har lyckats samla många nya ungdomar mellan 14 och 27 år som verkligen vill vara med och utveckla Mbewkeni.

Jag har också besökt flera skolor under dessa veckor. Skolbesöken är också otroligt intressanta. Jag blir lika imponerad varje gång som jag möter alla dessa elever som efter skoltid väljer att lägga sin fritid på att jobba som Peer Educators. Känns bra att vi skapat så goda relationer med Wagon of hope som håller i Peer Educators. De kan tillföra vårt projekt mycket.

När jag nu sumerar dessa två veckor så kan jag konstatera att det är otroligt kul att jobba med ungdomar i Mbekweni. Varje dag har jag träffa fantastiska människor som brinner för att utveckla sin "community". Det är med positiva tankar jag strax går och lägger mig nöjd och belåten med dessa veckors utvecklande arbete i Mbekweni.

// Per Johansson

Nu avslutar vi vårt besök för denna gång. Imorgon åker vi hem. Som vanligt har det varit en hektisk och intensiv tid med många möten, workshops och studiebesök. Så här den sista dagen har vi medverkat vid ungdomsgruppens ”event” för förskolorna i Mbekweni. De hade bokat stadion i Mbekweni. Under poliseskort marscherade förskolorna in på stadion. Cirka 500 barn med sina lärare var där och intog så gott som hela läktaren. Mäktigt! Barnen sjöng och dansade under det att polisen höll takten med trummor. Polisen berättade därefter om sitt arbete och att barnen ska se polisen som en kompis och vän! Kom till oss om du behöver hjälp! Oerhört pedagigskt och åldersanpassat. Barnen hade roligt och fick avslutningsvis frukt och juice innan de återvände hem.

Vi fortsätter dagen med att säga adjö till många.
Lisa och Birgitta L besöker en förskola med usla förhållanden (se nedan blogginlägg).
Eftermiddagen följer med workshop för hiv-smittade mödrar och deras barn (Birgitta J och Lisa) som finns inom en ”hiv-support group” som klinikerna leder.  
Per och Birgitta J besöker på eftermiddagen en skola i Paarl och  möter Peer educators inom Wagon of Hopes program. Avslutningsvis ordnar vi en filmkväll för ungdomar i Mbekweni.

Sen väntar Sverige. Avresa imorgon 12.30!

/ Mbekweni 28 okt, 2010 


Event för förskolor. Ungdomsgruppen hade arrangerat detta och bjudit in polis som gladeligen släppte loss och spelade trumma.


Workshop kring hiv och barn för hiv smittade mödrar och deras barn.

Vår sista arbetsdag i Mbekweni. Birgitta L och Lisa åker med Eunice och en bil fullastad med bongotrummor till en liten kåkstads by i Franschoek. Eunice arbetar inom motsv. "barn- och ungdomsförvaltning".i Drakensteins kommun. Hon medverkar i ett pilotprojekt för förskolor där musik och rytmer förs in som pedagogiskt inslag.
I dagsläget är fyra förskolor involverade, varav en är den förskola vi besökte.

Byn ligger precis vid en tegelstensfabrik och här bor cirka 200 människor i eländiga shacks, ingen elektricitet, två vattenposter och inga skolor för barnen. Det stod tre siloliknande söndriga toaletter med ett cementrör för att uträtta sina behov. Toaletterna var dessutom låsta pga säkerhestskäl. Vi träffar Annie som på egen hand har startat en liten förskola med 21 barn. Är det sol får barnen vara utomhus och leka utan leksaker på en bit pressening på marken. Är det regn tar hon in barnen i sitt plåtskjul där det regnar in, är jordstampat golv, mörkt och pytte litet dessutom fullt med flugor pga toaletterna som låg strax utanför hennes dörr.  Eunice har med sig en trum-kille och tillsammans med barnen bildar vi en fantastisk trum- och sång orkester. Barnen sjunger för full hals, ögonen glittrar, några dansar och för en stund glöms allt elände bort! Det är härligt att se glädjen hos barnen och Annie!


Annie visar byns vattenpost     
                                 

Musik, rytmer, sång  och bongotrummor sprider glädje

Precis som vi förra tisdagen hade killkväll så ordnade vi igårkväll en Tjejkväll på Tushong Center. Upplägget var detsamma. Denna gång var hela de svenska teamet som är kvar i Mbekweni.
Vi har under veckan vi gjort skolbesök mm bjudit alla tjejer vi träffat att komma. Så redan när vi kom 30 min innan det skulle börja så hade redan några tjejer som vi möt på Desmond Tutu Highschool kommit.
Som du säkert läst i tidigare inlägg på bloggen så har vi problem så kallad African Time, vilket enklet innebär att man här nere har svårt att passa tiden. Det leder ofta till vi får sitta att vänta länge tills alla kommit så vi kan börja.
Vi tycker dock alltid lite synd om de som kommer i tid som får sitta ooch vänta på att det skall komma igång. Därför gjorde vi så att vi startade med fika, de som kommer sent får helt enkelt då bli utan fika.
Vi startade ungefär en kvart efter utsatt tid. För att lätta upp stämningen lite så gjorde vi vad vi kalla "Icebrakers" som är enkla lekar där man lär känna varandra bättre. Bland genom at hälsa på varandra med knäna, rumpan mm.

Vi samlades sedan för att starta kvällens aktivitet. Precis som förra tisdagen handlade kvällens case (Historia) om 15 åriga pojken Tapelo. Han bor med sin mamma och flera syskon i ett litet skjul. Tapelos pappa finns inte med i bilden utan lämnade familjen när han var liten. Tapelos styvpappa är sedan elak mot familjen och lämnar senare den. Tapelo har nu träffat en flickvän som han är otrogen mot med två andra unga tjejer. Tapelo får reda på av sin flickvän att hon är gravid. Eftersom Tapelo är ung blir han rädd och osäker och börjar dricka och umgås i fel kretsar. Ungefär här slutar historien. Under tiden som Per läste upp "caset" så kom allt fler tjejer för at vara med under workshopen. Vi delade alla tjejer i små grupper där de skulle diskutera vad de skulle säga till Tapelo om han var deras bästa vän.
Vi fortsatte sedan diskusionen i storgrupp och det blev snart väldigt heta debatter. Det fanns flera olika åsikter och infallsvynklar på vad Tapelo skulle kunna göra. Den mest intressanta diskusionen för oss handlade om det det faktum att i princip alla män har flera kvinnor vid sidan om sitt förhållande, och flera utav tjejerna tycket att det var helt ok. I xhosa traditionen är man ingen "riktig man" om man inte har flera kvinnor och det får helt enkelt tjejerna acceptera. För oss låter det helt främmande, men i Mbekweni är det vardag. Dock skall sägas att alla tjejer inte var överrens om att det är ok att männen beter sig som de gör.

När vi hade killgrupp förra veckan var homusexualitet ett hett ämne, bland tjejerna var det absolut inget kontroversiellt så det togs i princip överhuvudtaget inte upp.
När klockan närmade sig 21:00 så fick vi bryta debatten, vi hade säkert kunnat hålla på hela natten och prata men larmet i lokalen skulle snart gå.
Det blev dock för oss en riktigt lyckad kväll. Forum som dessa där tjejer i blandade åldrar från 14-27 kan träffas och diskutera finns inte naturligt i Mbekweni. Vi skall försöka att få detta att bli konternueligt i vårt projekt.
Mycket Nöjda och glada åkte vi sedan hem för en mycket skön sömn.

//Per Johansson


Diskussion i mindre grupper...



... och sedan i större grupp

Projektets teamledare Catherine Isaksson åker tillbaka till Sverige imorgon och det kändes viktigt att göra en avstämning. Vi har snart slutfört två år av vår tre-åriga projektperiod, 2009-2011. Totalt har projektet pågått 7 år. Syftet med mötet var att ge historiken, vad har vi uppnått och hur ska projektet fortsätta framåt. Medlemmar från alla sektorer var representerade - totalt 22 personer.

Catherine visade ett bildspel som beskrev hur de första kontakterna startade och hur det sedan har vuxit.  Projektet har gett ”spinoff-effekter” med nya organisationer. De grupper som var med från början har all anledning att känna sig stolta över det som har hänt i projektet hittills. Människor i Mbekweni har sett att projektets grupper har organiserat sig och nu vill andra följa efter. Mbekweni-Sweden Empowerment Program är en positiv förebild!

Projektet har begränsade resurser och bygger på volontära insatser, och ändå har vi hittills haft möjlighet att erbjuda 250 personer olika utbildningar på Boland College.  Under åren har 55 besök från kåkstaden till Sverige ägt rum i syfte att ge utbildning och inspiration till utvecklingsarbete på hemmaplan. Det svenska teamet har rest till Mbekweni två gånger om året. Bara denna resan har hittills genererat möten med cirka 400 människor i olika workshops, möten, studiebesök mm. 

Många av oss har varit här flera, flera gånger och det är kära möten….andra av oss är här för första gången men känner redan att ”här finns det vänner”!

/ Mbekweni 2010-10-25

Dr Sidima Kabanyane som är kommunchef för Drakenstein Kommun. Han är högsta tjänsteman på kommunen och har funnits med i projektet under några år. Han är den som också varit mest delaktig i samarbetet som vuxit fram mellan Drakenstein och Kungsbacka. Sidima hade bjudit in Per via Facebook till ett möte. Per, John och Vuynai från "pappa-gruppen" åkte för att träffa honom. Vi har ju varit i kommunhuset tidigare, och lagom självsäkra gick vi till hans kontor, men upptäckte ganska snart att han bytt rum. Istället för första våning så höll han nu hus på tredje våning.
När vi irrat omkring lite i kommunhuset så träffade vi honom till slut. Under cirka 1 timme satt vi sedan med en kopp kaffe och diskuterade väldigt lättsamt kring hur vårt projekt går, hur valet gick i Sverige, Ungdomsutbyte och sist, men inte minst, Kungsbackas och Drakensteins ansökan som syftar till att utveckla ungdomsforum och fullmäktige i de två kommunerna. Sidima som följt vårt projekt under flera år ser möjligheterna med att starta i Mbekweni där de redan har en öppen dörr in till ungdomsorganisationer.

Idag finns det ett ungdomsfullmäktige i Drakenstein. Det fungerar precis om ungdomsfullmäktige i Sverige - mer eller mindre bra. Men  trycker verkligen på hur enormt viktigt det är att ungdomar blir delaktiga i politiska beslut då de är de som är framtiden.

Avslutningsvis så konstaterade också att vårt projekt idag verkligen har många kanaler och hela tiden sprider sina vingar.

/ Per Johansson, 2010-10-25


Per och John möter Sidima Kabanyane, kommunchef i Drakenstein. 

Vi (Birgitta L och Lisa) hade bjudit in pappor/män med sina barn till vår skapareftermiddag i Actors kyrka och dukade upp bordet med färglada material av piprensare (silly things), flirtkulor, crepp papper, ballonger, kottar, pennor, papper, saxar, lim, träbitar etc. Barnen var väldigt nyfikna och ville genast starta. Alla barn fick ta vad de ville och skapa fritt. Det blev en väldig aktivitet och många konstverk växte fram. Speciellt roliga var piprensare som man kan göra så mycket olika saker med, hårband med ballong i, glasögon etc. Alla barnen visade stolt upp vad de skapat och ville bli fotograferade. Papporna/männen satt med barnen och målade, ritade och hejjade på. En tonårskille var mycket koncentrerad och skapade Afrikanska kontinenten….han blev mycket nöjd med sitt verk. Papporna var stolta över sina barn och nu står och hänger det fantastiska tavlor och konstverk runt om i kyrkan. Barnen blev bjudna på frukt, kex och dricka. För många barn kanske det var dagens första mål. En del tog hela famnen full av bananer. Några kvinnor kom in i kyrkan och undrade vad som pågick….de tittade på ”utställningen” och tyckte var jätte fin. Det var härligt att se barnen gå hem på gatan med piprensare glasögon, hårband med ballong och andra roliga skapelser. En pappa tackade oss på sitt eget Xhosa språk….han ville inte säga det på engelska då han kände från hjärtat att han ville tacka så mycket och nu hade ett frö såtts. ”Om jag säger det på engelska så känns det inte lika äkta….”

Mbekweni, 23 oktober, 2010

Klicka på  bilderna för visningsläge

Dagen idag har innehållt många olika möten, studiebesök och aktiviteter. Det har varit rått och blött hela dagen.
Här följer ett axplock.

• Två nya förskolor besöktes som har blivit invalda i det gemensamma forumet.
• Möte med förskolornas datorprojekt med uppföljning och planering för framtiden
• Besök på Miriams Safety Home som nu har 25 barn och en stabil verksamhet
• Möte med Boland Collage för uppföljning och planering av utbildningar
• Launch av en bok gjord av ungdomar i Drakenstein. På kommunen Drakensteins uppdrag har ungdomar från alla kommundelar dokumenterat sina liv med text och bilder. Inbjudna var borgmästaren, kommunledning, beslutfattare, ungdomar och andra organisationer. Launchen hölls på Tusong, Mbekweni.
• Hospitering med fältarbetare. Hembesök i familjer som ingår i MADPs program i Mbekwenis närområden Fairyland och New Rest.
• Kvällen avslutades på Lukanyo - en ungdomsorganisation i Silvertown. Där hade vi en workshop kring Sverige och projektet blandad med praktiska övningar kring värderingar. Drygt 100 personer som samlats denna kväll lyssnade till när vi avslutade workshopen med att sjunga den svenska nationalsången och överlämnade en svensk flagga. Till sist en magnifik sånginsats från alla sydafrikaner, varav majoriteten barn, som sjöng den sydafrikanska nationalsången, Nkose sikele Africa. Det var inte långt ifrån att taket lyfte sig.

Mbekweni, 22 oktober, 2010

Klicka på bilderna för visningsläge

Barn på förskolan Life Fantastic som är en av två nya förskolor i förskoleforumet.

Förberedelse till "fredagsmys" i Mbekweni ( en kundvagn med ett berg nyslaktade får)

 
"Du gamla du fria" och "Nkosi sikelele Africa" utgör en pampig avslutning på kvällen

Morgonen var kylig och det duggregnade. Vi besökte ett soppkök där en ung tjej tillsammans med några kvinnor erbjuder soppa och två skivor bröd till barn och ungdomar. Tisdagar & torsdagar kokar de soppa på en öppen eld spis för att barnen ska få något i magen. Det är ett oerhört fattigt och eländigt område där många barn svälter. Eftersom det regnade var de svårt för kvinnorna att få de sura träbitarna att fatta eld. De slängde in plastpåsar och papper och försökte bygga elden….händerna blev brända och kolsvarta. Innan de började laga soppan var de noga med att tvätta händerna med varmt vatten och tvål samt att skura soppkittlen riktigt ren. Kön är lång och oftast serveras runt 60 portioner.

På eftermiddagen reste vi tillsammans med ”healthworkers” från Mbekweni och ”fieldworkers” från vår samarbetsorganisation, MADP,  till kåkstaden Khayelitsha  för att besöka Philani Nutritions Center. Khayelitsha ligger i närheten av Kapstaden med cirka 1,5 miljoner invånare. På Philani arbetar den svenska läkaren Ingrid LeRoux och hon tog emot oss för ett studiebesök där hon tillsammans med sina medarbetare berättade för oss hur de arbetar med bla. de undernärda barnen. Vi fick berätta vilka vi var och det som väckte uppmärksamhet och frågor var hur vårt projekt arbetar med män/pappor! Tänk att Mbekweni Parental group är den första i sitt slag…de är unika och Philani var mycket intresserade av att höra hur dessa män startade ett forum där de är goda manliga förebilder. På Philani identifieras de undernärda barnen och mammorna får utbildning i att laga så näringsrik mat som möjligt för att deras barn ska växa. Mammorna får arbeta med hantverk för att tjäna lite pengar för att kunna handla mat. När barnen nått sin målvikt får de börja på förskolan. Philani har 5 center i närområdet och på alla center finns det ett näringscenter, ”mother to be”, förskola, kvinnoverkstad, tandvård där det är flera tusen barn och mammor inskrivna. Vi utbytte erfarenheter och alla kände att det var en mycket lärorik och intressant eftermiddag.

Mbekweni 21 oktober, 2010


Catherine med en av kokerskorna i soppköket som förbereder för minst 50
barn som ska få mat efter skolan. Veden är fuktig och det tar tid att få eld.



Gruppen som besökte Philani. Vår projektgrupp tillsammans med represententer från Health Care Workers i Mbekweni och MADP:s fältarbetare möter Ingrid Le Roux, läkare och grundare till Philanis olika projekt och kliniker.

Peer-education är en framgångsrik verksamhet i Mbekweni och närliggande områden. Det innebär att utvalda elever på en skola får kunskap kring frågor som har med relationer, samlevnad och sexuellt överförbara sjukdomar som t.ex. hiv/aids. De tränas i att kommunicera detta och sprida budskapet till andra jämnåriga på skolan och i kompiskretsen. Utvärdering av visat att i de områden där Peer-education funnits har såväl tonårsgraviditeter och hiv-smitta mer än halverats jämfört med områden som inte haft motsvarande satsning.

Wagon of Hope är en av de organisationer vi samarbetar med. Vi har bidragit med utveckling av deras arbetsmetoder kring Peer-Education. De arbetar nu regelbundet på 9 olika skolor, och verksamheten växer hela tiden.
Under eftermiddagen var Wagon of Hope tillsammans med 5 andra organisationer som arbetar med olika ungdomsfrågor inbjudna till Klein Nederburg High School. Ett 40-tal peer-educators på skolan, alla flickor mellan 13-17 år, kom för att få information om vilka lokala stödresurser som finns. Temat för dagen var: Tonårsgraviditeter. Ett stort och komplext problem i många kåkstäder.  

Mr Mukasa, VD för Wagon of Hope, och jag medverkade och bidrog som två av flera talare. Jag kunde också ge ett svenskt perspektiv och inblick i hur vi arbetar med prevention i Sverige. De flickor som var där kände både stödet utifrån och inom gruppen. De känner samhörighet och har en ökad självkänsla, vilket i sin tur ger dem betydligt bättre förutsättningar att själva bestämma över sin kropp och sina liv.

/ Birgitta J, 20 okt, 2010


Mr Mukasa, Wagon of Hope                            Birgitta J och Peer-educators

Idag åkte Birgitta och Lisa på studiebesök till vårdcentralen Pholar Park. Vi fick följa med Nurse Bartis som jobbar på baby clinic. Väntrummet var smockfullt av mammor och små barn. Till baby clinic kommer alla barn från 0-5 år. Mammor och barn kommer varje månad när barnet är under 1 år och därefter bokar Nurse Barti in barnen på olika besök beroende på hur barnet växer och mår. Nurse Bartis träffar runt 10 barn i timman. Alla barn vägs innan de kommer in till Bartis där hon berättar om barnets vikt är bra eller inte. Hon frågar alla mammor vad barnet äter och ger råd ang. nutrition adekvat för barnets ålder. Barnet får vitaminer, bla. A­-vitaminer, vid vissa nyckelåldrar. Bartis ger barnet sin vitamindos direkt i munnen och det ifrågasätts varken av mor eller barn, barnet öppnar munnen och sväljer utan att protestera. Bartis frågar utvecklingsfrågor för att få en uppfattning om barnet utvecklas adekvat för sin ålder. En del barn är underviktiga och får extra vitaminer och de fattigaste familjerna får gratis näringsrik mjölk och/ eller gröt. Hon frågar mammorna om de har skydd för familjeplanering. En del mammor får p-spruta hos Bartis och hon delar ut kondomer till alla mammor.  Alla barn får sina vaccinationer enl. schema – ganska likt vårt svenska system.

Via pastor Actor hade vi sänt ut inbjudan till Pappagruppens workshop i Actors Kyrka i Mbekweni. Först sjöng en kör för oss för att hälsa oss välkomna – fantastiska röster och rytm! Lisa hade sin workshop med en power point presentation med tankar och fakta om pappans roll. Det var både pappor och mammor och unga kvinnor med och alla fick uppgifter att fundera över under kvällen. De fick bla skriva upp viktiga ord som de förknippar med en god manlig förebild och tänka på hur det kändes när de själva var små och vem som de litade på, vem som tröstade dem när de var små, vad de var rädda för. Alla var aktiva och många post-it lappar fästes upp på väggen. Vi hade även en ”case study”om en pojke kåkstaden. Alla fick dela upp sig i grupper för att fundera och det blev många tankar och diskussioner. Det kändes oerhört positivt att träffa pappagruppen och att tänka att de blir starka i sina papparoller, att de blir goda förebilder och kanske kan något litet barn växa upp och känna sig trygg med sin pappa pga att han har fått styrka och mod genom pappagruppen. Det är sällsynt med aktiva pappor, det är få pappor som vågar vara pappor fullt och det behövs goda föreblider! Kvällen avslutades med en härlig sång av kören och Lisa var varm i hjärtat av dagens alla möten!

Mbekweni, 20 oktober, 2010



En av all barnen på dagens BVC-mottagning som får sina A-vitamin droppar.




Kvällens workshop kring ämnet att engagera män för rollen som goda förebilder för barn. Lisa engagerade alla via sin föreläsning och gruppaktiviteter kring en "case study". Det resulterade i livliga diskussioner och samtal.

Ikväll har jag (Per) haft en workshop med enbart killar och som syftade till att diskutera kring hur det är att vara ung och kille i Mbekweni. Det var en kväll med många spännande och ibland heta diskussioner.
Sju stycken killar kom ikväll, något mindre än jag förväntat men ändå godkänt. Det var en ganska lagom grupp där alla fick möjlighet att komma till tals.
Syftet med kvällen var dels att vi från det svenska teamet skulle få ännu mer insikt i hur ungdomar ser på vardagen i kåkstaden. Samt att grabbarna skulle få chansen att diskutera känsliga frågor som de inte alltid annars diskuterat helt naturligt.
Diskussionerna handlade om allt från hur unga pojkar som blir föräldrar skall agera till hur synen på homosexualitet är i kåkstaden. Det är många gånger som våra olika kulturer krockar med varandra, men vi har helt klart mycket att lära av varandra. Det finns inga rätt eller fel kring de frågor vi diskuterade men det finns många olika synvinklar.
Flera av de som var med hade olika synpunkter kring hur man skall vara som ung man och vilket ansvar man har. Det var högt till tak men när vi avslutade så gick alla där ifrån som goda vänner. Trots olika åsikter och olika bakgrunder är det absolut viktigaste att vi respekterar varandras åsikter även om vi tycker olika.

//Per Johansson, 20 oktober, 2010

Idag besökte vi odlingsprojektet Abalimi (Farmers of Hope) i Phillipi. Abalimi startade 1982 med odlingsträdgårdar i områden runt Kapstaden. Deras mål är att alla kan odla grönsaker i staden för att livnära sig och sin familj. Kan man det, kan man även odla i något större skala för att sälja grönsaker för att få en inkomst. Abalimi har 4 dagars odlingskurs där man får lära sig allt som behövs för att bli en ”farmer”, kort sagt; från jord till bord! Just nu är det 3000 micro farmers som dagligen levererar grönsaker till olika skolor och företag. Abablim´s ”Harvest of Hope” (HOH) hämtar upp grönsakerna hos farmers, de körs till rensnings/tvättning/packetering centraler (pack shed and marketing program) och därifrån körs färdiga packlådor med fräscha, ekologiska grönsaker ut till de kunder som abbonerar på grönsakslådan. Vi besökte olika trädgårdar med kål, morötter, purjolök, rödbetor, sallader etc. På en trädgård kan tex 10 kvinnor arbeta tillsammans och får en inkomst. Abalimi verkar i kåkstäderna runt Kapstaden. Rob Small, som är grundare till Abalimi, berättar att förr kunde alla odla och försörja sin familj men under apartheid flyttades människor in till staden där odlingsmöjligheter försvann och kunskapen glömdes bort. Idag vill Abalimi föra tillbaks odlingsmöjligheter till staden!

Mbekweni, 19 sept 2010

Klicka på bilderna för visningsläge

   
Tre grupper från Mbekweni deltog via dessa represententer.  
De inspirerades och knöt kontakter för djupare framtida samarbete
          
   
Exempel på Community garden.
Pumla, Lilian och Angelina ser och lär 
           

Zezethua i sampråk med några odlare 
          
 
Grönsakerna säljs i lådor med olika storlekar. Detta är en stor låda som motsvarar
behovet för 4 personer i en vecka. Receptförslag medföljer
                     

En familj med 4 personer klarar året runt behovet på den  här ytan 
                         
 
Stora och små odlingslotter. Det finns alternativ för alla boenden. Här odlas diverse grönsaker i en tunna

Efter den långa resan med mellanlandning i Istanbul och Johannesburg, är vi på plats i Mbekweni. Vi som är med den här gången är Catherine Isaksson, Birgitta Jönsson, Per Johansson, Birgitta Lindberg och Lisa Ernstsson. från Amadeus kliniken i Halmstad, som är ny i gruppen. Lisa är barnsjuksköterska på Amadeuskliniken i Halmstad, och är med här i Mbekweni som volontär. Hon har fått många tuffa intryck från sin första dag i kåkstaden.
Dessutom finns ju vår anställde på plats, John Veitch, tillsammans med oss hela tiden.
Det har hänt mycket redan första dagen med besök på förskolor, kliniker, kvinnogruppen Siphamandla, förskoleforumet, ungdomsgruppen m.m. Vi har kastat upp en massa bollar i luften som ska fångas upp under de här två veckorna.
När kvällen nalkas är Per, John och Birgitta J fortfarande på möte med ungdomsgruppen.
Innan dagen är slut ska nu morgondagen förberedas, och programmet för resten av vistelsen diskuteras och samordnas.

Mbekweni, 18 iktober, 2010


Vi som är här! Övre raden från vänster: Per Johansson, Catherine Isaksson, John Veitch, Birgitta Lindberg
Nedre raden från vänster: Birgitta Jönsson, Lisa Ernstsson

 
Barn från en förskola hälsade oss välkomna till Mbekweni!