2011-11-17 Tänk om det fanns en kratta…

Idag har vi haft Johns fru Randi med oss på ett besök i Simodeum. Det är den kåkstaden som vi besökte häromdagen. Vi har tagit med lite kläder från Sverige som Randi brukar åka dit och dela ut till människor där. Det är ett fruktansvärt fattigt område, utan el och bara några få vattenposter, man blir lika bestört varje gång. Annie hade en förskola i ett skjul men fick inte ha kvar den för att det stod toaletter precis utanför dörren. Hon tog bort dem med tanke på att hon skulle få fortsätta. Markägaren blev vansinnig och misshandlade henne, han hotade med att döda henne. Framför skjulen fanns det några träd och i skuggan av träden har Annie haft sina förskole aktiviteter. Nu har markägaren sågat ner alla träd och det finns ingen skugga för någon. Kommunen tillåter inte någon förskoleverksamhet under sådana omständigheter. Alltså finns det ingenstans att göra av barnen när föräldrarna arbetar.

De som har ett arbete, är på tegelbruket som ligger strax bredvid. Regnar det – inget arbete! Området är väldigt smutsigt och en massa skräp ligger på marken, kommunen vill inte göra något åt det. Annie vill gärna fixa det själv, om jag bara hade en kratta, säger hon. Randi lovar att hon ska ta dit en kratta. Vi svenskar pratar om hur mycket grejor vi skulle kunna ta med oss, om bara avståndet inte varit så långt. En kratta skulle betyda så mycket! Randi och Zezethu delade ut kläder till alla som var där. Det var viktigt att vi inte gjorde det, för då hade vi kunnat bli överfallna. Så viktigt att veta hur det fungerar och att man gör saker på rätt sätt.


Randi fördelar kläder så att alla får något som passar.


Alla väntar tålmodigt, och blir nöjda med vad de än får. Man är så van vid att livet är orättvist att man inte ifrågasätter om någon annan fick något "finare".


Här är en lite flicka med ryggmärgsbrock som bor i Simodeum - fantastiskt söt och glad, och väl omhändertagen av sina morföräldrar. Förra gången Randi var på besök hade hon inga kläder som passade, så den här gången hade vi plockat ihop en hel hög med kläder som Kristin hade med sig. Hon fick direkt på sig den här "nya" klänningen, som har använts av Moa Lindqvist, och Amo och Irma Oretorp.


Kommentarer
Postat av: Lisa

Oh vilken otäck utveckling o fantastiska Annie, vilken kämpar kvinna! Hon som var så stolt över sin förskola när vi besökte för ett år sedan. Att människor får behandlas så illa: för j--ligt! Liten glädje iaf att det fick kläder!

2011-11-17 @ 22:28:16
Postat av: Birgitta Jönsson

Man blir bara sååååååååå arg när man läser vilka orättvisor som finns och styvnackade ledare som inte har något hjärta! Va bra att ni var där. Hoppas det gav en tankeställare till markägarna och bruksherrar.

Bra jobbat!

2011-11-19 @ 17:38:34
Postat av: Anki Tallberg

Man blir ju upprörd när man läser hur de blir behandlade. Det hon vill är att göra det så bra som möjligt för barnen, men då kommer det en ledare och förstör alla förutsättningar. Man önskar man kunde göra något.Det är skrämmande. Tur att ni finns och syns där nere.

Ni gör ett sådant bra jobb!!!

2011-11-19 @ 21:09:58
Postat av: Birgitta Öhman

Det är inte klokt.Hur kan man göra så? Förstöra för en kvinna som gör gott! Makt!

det handlar bara om makt.

2011-11-19 @ 22:47:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0