Möten, möten, möten....

Våra Afrikanska vänner klagar på värmen, det är ovanligt varmt och har varit det ovanligt länge. Precis så som vi säger om kylan hemma i Sverige... Idag har det "bara" varit 42 grader. Vi klagar inte - men aircondition i bilen hade inte varit fel...Vi biter oss i tungan och ändrar snabbt den meningen när vi kör utmed järnvägen som är ett riktigt fattigt område i Mbekweni. De har ingenstans att ta skydd från värmen varken under dag eller natt. De har ingenstans att ta skydd från kyla och fukt under regnperioden. De lever under fruktansvärda förhållanden, så vad gnäller vi om aircondition för??


Idag har vi kört runt och träffat en massa människor, vi blir alla lika glada över att ses igen. Vi har bl.a. haft ett möte med Siphamandlas kvinnogrupp. Ett antal män och kvinnor hade anslutit till Patricias hus för att träffa oss. Syftet med mötet var att berätta om att ledarskapet nu byts ut i den svenska gruppen. Catherine lämnar över "the stick" till Birgitta L. Vi fick förtydliga detta för att rykten hade börjat spridas om en massa konstiga saker, bl.a. att projektet nu ska läggas ner och att det är sista gången vi är här.



Ett utvärderingsteam har varit på plats i Mbekweni och intervjuat en massa människor. På mötet gick vi i stora drag igenom vad rapporten visar. Det blev många plus men också en del utmaningar som vi alla har framför oss. 

I nästa vecka ska vi ha en konferens i två dagar och Siphamandla har valt två personer som ska delta. De är väldigt spända av förväntan och upprymda inför detta. Vi nformerade om att konferensen kommer att ge svar på många frågor och förhoppningsvis ge svar på hur framtiden för projektet ska se ut. 

I all hast fick John ge sig iväg för att skjutsa en ung flicka till förlossningen, hon fick inte tag i någon annan när hon skulle föda sitt barn. Vi vet inget mer om hur det gick men hoppas att allt går bra och återkommer om detta, som kulturen är här så lyser fadern med sin frånvaro...

/ Mbekweni 28/2, 2011

Kommentarer
Postat av: Lisa

Vad härligt att läsa och jag riktigt känner hur glada alla är att se Er. Det låter spännande på alla sätt, hoppas det gick bra för mamman på BB....tänk ändå att föda sitt barn aldeles själv utan någon hon känner som finns vid hennes sida att stötta. Kvinnor tvingas verkligen att bli starka...men kanske dyker fadern upp!? Idag har vi möte med barnmorskorna i Halmstad för att säkra vår vårdkedja. Så olika världar fast ändå samma värld! Stay cool/Kram

2011-03-01 @ 07:48:54
Postat av: birgitta öhman.

Hopp och förtvivlan, glädje och sorg allt allt blandas i detta otroliga land.Det är sådana kontraster mest hela tiden.Oerhört lärorikt att få läsa om ert arbete!/kram BirgittaÖ

2011-03-01 @ 19:10:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0