sydafrikaprojektet

Då var resväskan packad. Allt material med, det är lätt att komma upp i 20 kg. Dörren till arbetsplatsen stängd, vikarie ordnad sedan länge.  Dags att lägga full focus på bistånds arbetet i kåkstaden Mbekweni i Sydafrika. Förberedelserna är klara, finslipat in i det sista. Det är en lång resa vi har framför oss, ca 24 tim från dörren här hemma till dörren på Lemoenkloof där vi ska bo. Rutten är: Landvetter - London - Kapstaden. Vi brukar bli varmt välkomnade av ägarna när vi är framme, det ser vi fram emot.
Rapport från Kapstaden har kommit att det är sommarvärme som gäller. Det tackar man ju inte nej till.
Tankar och funderingar som kommer nu är: Hur har våra vänner klarat vintern? Regn och kyla i en kåkstad är ingen trevlig upplevelse. Alla familjer vi träffat, har de förlorat några nära ock kära i sjukdom, våldsbrott m.m? Det brukar alltid vara några som drabbats varje gång vi kommer ner. Döden finns i deras vardag.
Ändå möts vi av en otrolig värme från människorna trots de levnadsvillkor de har. Glädjen när vi kommer tillbaks gång efter gång går inte att ta miste på. Stoltheten i att få visa hur de jobbat vidare med sina olika uppgifter. Det är en härlig känsla.
Samtidigt undrar man vilka utmaningar vi ska ställas inför den här gången. Visst har vi planerat vårt besök, men det har visat sig att det blir sällan som vi tänkt oss. Det är bara till att gilla läget och tänka om där det behövs. Efter fem år i Mbekweni har vi lärt oss att det kan hända mycket på vägen och att vara flexibla i vårt arbete.
Jag tror att vi alla både i Sverige och i Sydafrika, är spända och fulla av förväntan. 
Till sist mina härliga förskolebarn: Hasse (krokodilen) ligger tryggt nerpackad i resväskan. Han gillar att flyga.
Nu är det bara att vänta på transporten till flygplatsen.
                                                                    /Birgitta