På praktik med hemsjukvården
Ösregn. Det har åskat och regnat hela natten. Vår första tanke är hur har dem det i Mbekweni ?
Idag var vi hos den hemtjänstgrupp som finns i kåkstaden. Där finns en sjuksköterska och hon är arbetsledare för ca 40 sjukvårdsbiträden och har ansvarar för över 600 patienter. Vi kom tidigt på morgonen. I hallen var det en stor sjö av vatten som regnat in och vi trängde ihop oss i ett pytterum med personalen. De var lite reserverade mot oss i början men när vi väl presenterat oss och speciellt när de förstod att Monica arbetar inom hemsjukvården i Sverige bröts isen och många ville höra hur det fungerar i Sverige.
Vi följde med varsin grupp ut på hembesök i Mbekweni. Jag, Birgitta, följde med Shefra och Eunice. Det var omläggningar av trycksår, blodtrycksmätningar, medicinutdelning, insulininjektioner till diabetiker mm. Shefra och Eunice kände sina patienter väl och var så måna om dem. De frågade mig om råd och jag delade med mig av den kunskapen vi har i Sverige. När jag gick där i kåkstaden fick jag nästan nypa mig i armen, är detta sant! Här går jag mitt i en kåkstad med en hemtjänstgrupp och pratar och skrattar, vi delger erfarenheter med varandra inom omvårdnad och jag bara trivs/ Birgitta
Jag och tre kvinnor ur hemtjänstgruppen var till en äldre kvinna som var sängliggande sedan ca ett halvår tillbaka. Tjejerna som tog hand om henne använde förkläde och handskar, vilket jag nog inte hade trott innan. De var väldigt måna om patienten och skötte henne väl medan de pratade med henne. Hon hade flera liggsår som de skötte så väl de kunde med deras knappa resurser. Höj- och sänkbar säng finns inte i deras värld, och antidecubitusmadrass har de inte råd med - tyvärr kunde jag inte göra så mycket även om jag så gärna hade velat.
När vi var färdiga hemma hos henne kom sjuksköterskan och hämtade upp mig. Hon berättade om sitt arbete och vi träffade flera av hennes patienter. Även om det var korta besök märkte jag ändå av hennes engagemang och omsorg om patienterna. Hon utförde inga sjukvårdande uppgifter när jag var med, men hennes bemötande var fantastiskt!
Jag frågade henne hur lång utbildning sjuksköterskorna har här i Sydafrika. Grundutbildningen var fyra år och sedan blev de erbjudna kontinuerlig utbildning ibland annat HIV/AIDS och TB. Jag fick en känsla av att de hade en mer gedigen utbildning än vi i Sverige. Men tyvärr är resurserna så små att de ändå inte har möjlighet att använda sig av sin kunskap fullt ut.
Än en gång har jag sett hur mycket som skulle behöva göras här. Än en gång får jag det bekräftat att det som de borde lära sig mer om är prevention. Än en gång har jag fått klart för mig att resurserna är för små och kunskapen om prevention är för liten. Men jag har åter igen fått se ett fantastiskt engagemang och hur personalen verkligen kämpar för att patienterna ska ha det bra./Monica
