sydafrikaprojektet

Idag har vi haft Johns fru Randi med oss på ett besök i Simodeum. Det är den kåkstaden som vi besökte häromdagen. Vi har tagit med lite kläder från Sverige som Randi brukar åka dit och dela ut till människor där. Det är ett fruktansvärt fattigt område, utan el och bara några få vattenposter, man blir lika bestört varje gång. Annie hade en förskola i ett skjul men fick inte ha kvar den för att det stod toaletter precis utanför dörren. Hon tog bort dem med tanke på att hon skulle få fortsätta. Markägaren blev vansinnig och misshandlade henne, han hotade med att döda henne. Framför skjulen fanns det några träd och i skuggan av träden har Annie haft sina förskole aktiviteter. Nu har markägaren sågat ner alla träd och det finns ingen skugga för någon. Kommunen tillåter inte någon förskoleverksamhet under sådana omständigheter. Alltså finns det ingenstans att göra av barnen när föräldrarna arbetar.

De som har ett arbete, är på tegelbruket som ligger strax bredvid. Regnar det – inget arbete! Området är väldigt smutsigt och en massa skräp ligger på marken, kommunen vill inte göra något åt det. Annie vill gärna fixa det själv, om jag bara hade en kratta, säger hon. Randi lovar att hon ska ta dit en kratta. Vi svenskar pratar om hur mycket grejor vi skulle kunna ta med oss, om bara avståndet inte varit så långt. En kratta skulle betyda så mycket! Randi och Zezethu delade ut kläder till alla som var där. Det var viktigt att vi inte gjorde det, för då hade vi kunnat bli överfallna. Så viktigt att veta hur det fungerar och att man gör saker på rätt sätt.


Randi fördelar kläder så att alla får något som passar.


Alla väntar tålmodigt, och blir nöjda med vad de än får. Man är så van vid att livet är orättvist att man inte ifrågasätter om någon annan fick något "finare".


Här är en lite flicka med ryggmärgsbrock som bor i Simodeum - fantastiskt söt och glad, och väl omhändertagen av sina morföräldrar. Förra gången Randi var på besök hade hon inga kläder som passade, så den här gången hade vi plockat ihop en hel hög med kläder som Kristin hade med sig. Hon fick direkt på sig den här "nya" klänningen, som har använts av Moa Lindqvist, och Amo och Irma Oretorp.

Idag hade vi en omtumlande förmiddag. John och en ung tjej vid namn Zezethu tog med oss till hennes ”township”, Fairyland. Det är ett område strax utanför Mbekweni med en del hyfsade hus, men mestadels väldigt eländiga skjul. Det är jobbigt att se hur människor måste leva. Zezethu berättade att de bor där medan de väntar på att få ett riktigt hus. När vi frågade hur länge de får vänta, skakade hon bara på huvudet.

Vi fotograferade en hel del och barn och vuxna blev som tokiga när vi tog fram våra kameror. Det kanske verkar konstigt att vi fotograferade misären, men det är viktigt för oss att visa i Sverige hur livet ser ut i området där vi jobbar. Ingen kommer att tro på oss om vi inte har bilder att visa! Kvinnor, män, och barn lever bland skräp, smuts, droger, alkohol och annat i sina plåt- och träskjul som i bästa fall har en presenning på taket.

Eftermiddagen bestod av ett möte med kvinnogrupperna hos Patricia och sedan sökte vi upp Pumla, som tog oss med till sin trädgårdsodling. Innanför ett stort stängsel odlar hon och tre andra kvinnor fantastiska grönsaker. Hon säljer sina grönsaker till bl.a. förskolor och deras trädgård var en fröjd för ögat att beskåda.

Ikväll pågår ett möte med ungdomarna som Per, Max, Sandra och John är med på och det får bli en senare rapport om det.

Birgitta och Kristin


Per i en smal gränd mellan shacks i Fairyland. En nyfiken
liten betraktare skymtar i bakgrunden!


Så här kan det se ut inne i ett shack - 3x3 meter där det säkerligen
bor minst tre personer. Disken sköter man i balja på golvet.


Elledningarna kapas flitigt - det är det enda sättet att få elektricitet.
Kortslutning, bränder och dödsfall är givetvis vanliga effekter.


Ett besök vid vita huset hann vi också med ;o)


Leka med vatten är lika roligt oavsett var i världen eller i vilken
sorts hus man bor!

Dagens uppgift har varit att besöka alla de nya förskolor som tillkommit till Förskole forumet.  Totalt är det 7 nya förskolor som anslutit sig.  2 stycken i Fairyland, 1 i Newton och 4 stycken i Mbekweni.  Bland de nya förskolorna fanns bland annat Kiddes Edcucare Center i fairyland. Det var en skola med hög standard, kanske en utav den finaste vi sett under åren här. Det var en fin byggnad med gott om plats. Det var ändå en kommunalt finansierad förskola men de tar ut en lite högre avgift från föräldrarna . Under vårt besök här dök Alta från Boland College upp tillsammans med två science lärare, sin dotter samt två läkarstudenter från Holland. Det var dags för barnen att få en lektion i sciense.  Vi valde därför att stanna lite extra och titta på när de experimenterade med bland annat vatten i en påse, som de sedan höll över en text så att bokstäverna blev större. Det var en enorm glädje och ett stort intresse från barnen kring just detta. Det var synd att inte Iwe Axelsson som varit med i projektet och jobbat med just science kunde vara med nu och uppleva detta.

Efter besöket och lektionen i science besökte vi ytterligare en förskola innan vi slängde i oss en snabb lunch bestående av friterad kyckling på Hungry Lions.  Nästa stopp var sedan soppköket ute i Fairyland som också är en relativt ny del i projektet. När vi kom ditt stod barnen redan uppradade och väntade på att få sig en kopp soppa. Soppköket har utdelning av mat till de fattiga barnen två gånger i veckan, så länge de lyckas få tag i eller blir sponsrade med mat. Vårt Guesthouse ägare är en av de som fått upp ögonen för den goda gärning som kvinnorna i soppköket gör, så han har därför valt att sponsra dem med bland annat gasol så de kan laga soppan.

Vi drog sedan tillbaka till Mbekweni för att besöka och uppdatera portfolion med de nya förskolor som tillkommit. Efter lite fel navigeringar och extra rundor hittade vi till slut alla skolor så nu har vi bra material och bilder för att uppdatera förskolornas portfolio. Just nu planerar vi inför kvällens workshop kring koopertivt företagande. Förhoppningsvis kommer ett nytt inlägg och lite bilder därifrån senare ikväll.

Per, Birgitta, Kristin, John

Dagen startade med möte hos James Rhoda, som är chef på kommunens Department of social and community development. Vi har träffat honom med jämna mellanrum ända sedan starten. Han både ansvarar för och brinner för utvecklingen i de allra fattigaste områdena, och ville diskutera med oss hur vi skulle kunna bidra till det hans avdelning jobbar med.

Sedan gick turen till Boland College där vi hade planerat ett möte med Alta Nel. Hon är den person som arrangerar och sköter upplägget av de kurser som projektet köper av dem. Vårt samarbete med Boland har nu pågått i några år och vi är mycket nöjda med dem. Kurserna som pågår nu är datautbildning, matlagningskurs för kokerskor och science för förskolorna. Efter jul skall även en management kurs starta. Det har varit en hel del turer kring alla kurser – det största problemet har handlat om att det har varit svårt att ordna transport, men de problemen är nu mer eller mindre ur världen.

Boland College var fram tills för några år sedan ett afrikaanstalande college med i princip bara vita studenter. Tack vare samarbetet med oss så har de kunnat nå ut på ett helt annat sätt och har nu många elever från Mbekweni och till och med kurser på xhosa. Inte nog med det – de håller också på att försöka starta ett science center ute i Mbekweni med sponsring från den sydafrikanska banken ABSA.

Under dagen har vi också haft besök från Karin Linvall som sitter i Forums Syds styrelse. Karin är här för at titta på hur vårt projekt ser ut och fungerar. Efter en presentation av Wagon of Hope och av oss i projektgruppen tog vi oss en tur runt i Mbekweni för att visa några utav förskolorna i ECD forumet och vilka skillnader det faktiskt fortfarande är mellan de olika förskolorna. Vi fick också möjlighet att berätta en hel del kring hur vi jobbar i vårt projekt, och hur vi ser på utvecklingsarbete.

Idag har turistgruppen från Sverige landat i Kapstaden och vi skall strax bege oss till deras hotell för att hälsa dem välkomna. På återhörande imorgon!

Per, Birgitta, Kristin och John


Vuyani deltar när barnen på Nomzamo sjunger och leker!

Idag var det söndag och då går de allra flesta människorna i kyrkan. Vi tog däremot chansen att sova lite längre på morgonen. Eftersom vi hade en del ärenden att uträtta på Paarl mall så styrde kosan dit, där vi även åt lunch.

Därefter besökte vi Patricia i kvinnogruppen som är den som ansvarar för maten turistgruppen ska bjudas på. Vi hade en bra diskussion och en del frågetecken rätades ut. Hon ser väldigt mycket fram emot att tillsammans med de övriga grupperna arrangera turistbesöket.

Vi deltog på ett Parental Care centre (pappa/föräldragruppen) möte på kvällen. Det var inte så många som deltog i mötet men vi blev imponerade över hur många olika kompetenser personerna i gruppen hade. Bl a är Fezile polis men har även arbetat som ambulansförare och vet hur man agerar i olycksfallssituationer/första hjälpen. Detta är något som gruppen tänkt förmedla till övriga grupper i Mbekweni. En annan man, Shaun, är duktig musiker och han vill gärna lära ut sina kunskaper till ungdomar och andra som är intresserade. Siswe är en man i gruppen som hjälper barn med läxläsning efter skolan och han brinner verkligen för sin uppgift. Gruppen har funderat mycket kring hur man kan stötta barn och ungdomar i Mbekweni - de inser att det är de unga som är framtiden och att de behöver support. Det blev ett lyckat möte där Vuyani och Actor knöt ihop säcken på ett bra sätt.


Vuyani berättar om sina visioner
för att stötta unga i Mbekweni.

Imorgon väntar nya utmaningar och äventyr...

Birgitta, Per, Kristin

Ett av uppdragen vi har att göra denna vecka är att bara träffa flera av de deltagare som varit med i projektets olika delar under åren. I morse åkte vi därför in till Mbekweni för att besöka några olika personer. Först stannade vi hos Phumla. Hon är faktiskt en av de kvinnor som var med och startade detta projekt för snart 10 år sedan. Phumla var dock inte hemma, så istället körde vi vidare till Patricia. Men inte heller Patricia var hemma utan i Kapstaden för att uträtta ärende. Vi blev ganska snabbt påminda om att Lördagar i en kåkstad är dagen då man gör allt som inte hinns med på veckorna. Inte nog med att det varje Lördag sker hundratals begravningar så är det också dagen då allt från tvätt till veckohandling skall hinnas med.

En som dock var hemma och hade tid att ta emot oss var Thuzama som är en utav kvinnorna som startat upp
förskoleforumet. I Silvertown träffade vi också Thando som var med och startade upp ungdomsgruppen. Thando är idag proffesionell teaterregisör och skådespelare och hade satt upp en pjäs i Mbekweni. Thando har inte varit så aktiv i projektet de senaste åren eftersom han haft fullt upp med sin teatergrupp i Kapstaden. Det är ett fantastisk exempel på empowerment, då han tack vare sin erfarenhet - som han bland annat fått genom att vara med i projektet - nu kommer tillbacka till kåkstaden och sätter upp en pjäs med lokala ungdomar.


Thando Baliso - förebild!

Efter en snabb lunch bestående av varsit äpple, en chokladbit och en flaska vatten körde vi vidare till Chippas, där ungdomsgruppen skulle arrangera ett event där lokala grupper skulle visa upp olika kulturinslag. Ett hundratal ungdomar i åldrarna 10 till 20 år var på plats för att titta på sina kamrater som skulle uppträda. Syftet med detta event, som ungdomarna planerat själva helt utan våran hjälp, var att visa att det finns alternativ till att festa och dricka alkohol eller bara hänga ute på gatan. Under två timmar fick vi uppleva både dans, teater och poesi. Detta var andra gången idag som vi såg ett gott exempel på empowerment. Extra bra kändes det eftersom vi inte alls varit delaktiga i planeringen inför detta. Det är även ett bra bevis på att ungdomsgruppen går allt mer framåt och tar större plats i projektet. Inte en enda gång under eventet nämndes den svenska gruppen. Det kändes så himla skönt att de verkligen gjorde detta för sig själva. När eventet var slut var det som vanligt lite transporter som skulle lösas.


John pratar med Swai och Zezethu, de två ungdomar som är drivande
i ungdomsgruppen.


En teaterpjäs som beskriver samhället i Mbekweni - tyvärr förstod
vi inte så mycket eftersom det var på Xhosa!


Vi hann också äta middag på restaurang (för en gångs skull) och fick då också gedigen utbildning i cricketens komplicerade regelverk av John, samtidigt som vi på TV bevittnade en spännande match där Sydafrika i andra inning utklassade Australien!

När vi väl var tillbaks på vårt guesthouse där vi bor kände vi oss väldigt nöjda med dagen och kommer förmodligen sova gott inatt också.

Per, Kristin, Birgitta, John.

Efter ett kort uppehåll var det återigen dags för Mbekweni Youth Service Programme (MYSP) att samlas. Temat för kvällen var Moving forward vilket innebar att identifiera svårigheter för ungdomar i Mbekweni och närliggande områden, samt att se till vad ungdomar själv kan påverka. För att välkomna de nya ungdomarna till den växande gruppen startades mötet med presentationer och en isbrytande lek. Därefter inleddes diskussionerna som både medförde problemidentifiering, förslag på konstruktiva lösningar och några skratt.

Under mötet kom gruppen bland annat överens om att ett stort problem är att ungdomar blir generaliserade och information och hjälp är anpassade efter en grupp och inte individer. Individanpassat stöd var något som efterfrågades vilket Zezethu satte huvudet på spiken på med hennes citat: ”Help youth – one by one”.

Mötet genomfördes på både engelska, xhosa, afrikaans och ibland slank ett och annat svenskt ord med, vilket krävde ett vaket engagemang hos samtliga deltagare, och inte minst för oss.

När John frågade om de behövde något inför nästa möte, vilket blir redan på måndag, skrattade de och sa ”Something to munch on?”.

Sala Kakhule // Max & Sandra