sydafrikaprojektet

Birgitta Jönsson och Lisa Ernstsson var inbjudna för att hålla föredrag om barns vilkor i Mbekweni till Distriktssjuksköterskeföreningen i Halland, som hade höstmöte på Strandbaden i Falkenberg den 17/11, 2010.  Birgitta inledde med att berätta lite om projektets historia och vad/hur vi arbetar. Sedan reste vi visuellt till Mbekweni med ett 5 minuter långt bildspel av fantastiska bilder till tonerna av Michael Jackson´s "Heal the world". Starka och vackra bilder som visar människornas vardag i en kåkstad.

Lisa tog över och visade bilder med berättelser om hur hon kom i kontakt med projektet och sådde fröet till pappa/mansgruppen på BVC i Halmstad 2007. Genom att söka stipendium kunde Lisa åka med och arbeta på plats med bl.a pappagruppen men även medverka i workshops med barn, ungdomar, föräldrar, studiebesök på vårdcentraler och andra intressanta platser.

Det är spännande att jämföra en del av vårdarbetet. Varför gör vi som vi gör i Sverige och hur gör de i Mbewkeni? Naturligtvis är det helt olika förutsättningar och annorlunda sjukdomspanorama men många saker är ändå lika. Och många saker är väldigt olika. Vi kan absolut lära oss mycket från Sydafrika bl.a att vi kanske "curlar" för mycket för våra svenska barn….både som föräldrar och i vården! Vi fick fint gensvart från disktrikssjuksköterskorna som under dessa 45 minuter fick en inblick i barns och föräldrars vardag i en kåkstad långt, långt härifrån. Och för mig (Lisa) kändes nästan som att vara tillbaks igen när jag fick berätta och visa en del av min oerhört positiva och lärorika tid i Mbekweni. Sydafrika inombords värmer gott i en sådan här råkall novemberkväll!


Drygt 50 distriktssköterskor i publiken tar del av erfarenheterna från Mbekweni


Blommor till föreläsarna, som tackar för möjligheten att få dela sina erfarenheter

Vårt projekt har med tiden genererat många ”ringar på vattnet” effekter. Nya projekt ”knoppas av” - såväl i Sydafrika som i Sverige.  Ett exempel är kompisprojektet ”Gossis” som Höjdens förskola i Halmstad, avdelningen Ugglebo, startade förra året.  Barnen på Ugglebo är mellan 3-5 år. De har en nalle som heter Gossis. Gossis följer med mig till Mbekweni och träffar barn i kåkstadsmiljö och på förskolor. Jag och Gossis berättar om Sverige och lämnar Ugglebo-barnens teckningar, sagor, kort mm.  Väl tillbaka i Sverige har Gossis med sig kort, filmer, teckningar och intryck från sitt möte med de sydafrikanska barnen. 

Nu har Gossis precis kommit hem från sin andra resa. Idag återvände han hem till Ugglebo. Vi tillbringade förmiddagen på Ugglebo för att återge vad vi varit med om i Sydafrika. Vi tittar på film. Barnen häpnar över hur fattigt och svårt en del barn har det. En brännskadad pojke på bild som inte vill gå till skolan för han blir retad. "Hur hade ni gjort?" frågar personalen sina barn. De diskuterade livligt hur man kan hjälpa honom. En annan flicka utbrister ”Så skulle jag inte vilja bo”  när hon ser läckande skjul och barn som lägger sig hungriga och vaknar hungriga. ”Vad bra vi har det!” blir reflektionen. Och så fortsätter förmiddagen. Det var många kloka saker som barnen reflekterade över. Samtidigt kände de igen en del sånger och lekar. ”Det är ju samma sånger och samma lekar som vi har!”. Och visst är det så. Barn är barn, var i världen de än lever. De leker, sjunger, skrattar, gråter och busar. I grunden är behoven densamma. Men förutsättningarna och levnadsvillkoren är så olika och många gånger orättvisa. Nu fortsätter Höjden att fördjupa sitt sydafrikaengemang och kunskaperna och perspektiven växer. 

Birgitta Jönsson, 2010-11-10


Kärt återseende när Gossis återvänder till Ugglebobarnen på Höjdens förskola.