sydafrikaprojektet

Dagen har verkligen gått i jämställdhetens tecken.
Idag har vi haft en workshop för våra kvinnogrupper om våld mot kvinnor och jämlikhet mellan kvinnor och män. Det var 20 kvinnor och män som lyssnade på Kristins föredrag. Dolly tolkade till xhosa. Kristin gjorde en historisk beskrivning om viktiga årtal för kvinnorna och jämställdheten i Sverige. Diskussionen stannade kring sexköpslagen och hur vi i Sverige ser på prostitution. Denna fråga engagerar sydafrikanerna eftersom  det finns förslag om att ändra lagen i Sydafrika inför fotbolls-VM 2010. Lagändringen skulle innebära att prostitution skulle tillåtas. Det var många inlägg och mötet avslutatdes med att man var överens om att ordna ett seminarium om jämställdhet mellan kvinnor och män nästa gång vi kommer till Mbekweni. Dessutom så önskade deltagarna en fördjupad kunskap om kvinnojourer och hur man kan ordna sådana i Sydafrika.
På kvällen besökte Catherine, Iwe och jag Parental care center "pappagruppen" på deras möte. Vi gick igenom projektet och de  berättade om varför denna grupp startades. Det var efter ett besök hos en pappagrupp i Sverige. Pappor är viktiga för sina barn och männen är viktiga för sina fruar.  Man är inte far bara för att man har ett barn. Man måste visa och engagera sig i sitt barn för att vara en far. Detta var en viktig slutsats från mötet.
Mötet bestämde också att de ska samarbeta med ungdoms- och kvinnogrupperna kring olika aktiviteter. Som exempel brandskyddsutbildning och första hjälpen tillsammans med brandkåren i Paarl.
                                                                                           Helene A

Catherine och John har sedan i fredags haft möjlighet att följa besöket från Kungsbacka. Drakensteins kommun som är värd för detta besök har gjort ett intressant program där de försökt visa på de enorma skillnaderna och klyftorna mellan fattiga och rika i sin kommun. De har tagit med oss till de mest fantastiska och lyxigaste anläggningar man kan tänka sig för golf, polo, vinprovning m.m., men också tagit oss med till kåkstäderna för att visa livet där och vilka problem vardagen är fylld med för människorna där. Bl.a. så tog de oss till ett litet samhälle i utkanten av kommunen som de sa ”bara kostar kommunen  och inte levererar något tillbaka” genom skatter och produktion av varor och tjänster eftersom där inte finns några företag och arbetslösheten ligger på 70-80 %.

Det som annars genomsyrar mycket av arbetet i kommunen är att marknadsföra sig inför World Cup i fotboll 2010! Drakenstein ligger mitt i Sydafrikas bästa vinområde, bara en timmes bilresa från Kapstaden där många av matcherna kommer att spelas. Givetvis kommer säkert en del människor att komma hit också för rundturer på vingårdarna. Den stora utmaningen är nu hur alla de fattiga människorna i kåkstäderna ska få ut något av World Cup? Det vi försöker uppmuntra människorna i Mbekweni till är att försöka hitta plattformar för att sälja sitt hantverk, t.ex. ute på vingårdarna och att kanske få turister att göra rundturer i kåkstaden. De skulle då kunna sälja hantverk och mat och visa sin kultur och livet i en kåkstad.

Idag har Catherine och Iwe också varit med på ett stormöte med alla 27 förskolorna vi samarbetar med. Vi fick möjlighet att visa bilder och berätta om projektet så att alla känner sig delaktiga och vet vad det handlar om. Efter det fick vi vara med om en riktig empowerment upplevelse! Några av förskollärarna som har tagit del av de kurser vi ordnar tillsammans med Boland College hade gjort en fantastisk sammanställning över alla kurser som varit hittills. Det var ett kompendium som innehöll beskrivande text och många bilder. Dessutom hade de skrivit flera förslag på vidareutbildningar och nya kurser de vill vi ska anordna. Det är precis så här det måste vara om det ska bli en hållbar utveckling, att människorna själva känner att de äger processen och tar del av och ansvar i den.

Catherine beskriver projektets historia för förskollärare i Mbekweni

Förskolan där vi höll till ligger i en container - trångt och mysigt!

Idag genomförde ungdomarna sitt första skolbesök. Besöket skedde på Mbekwenis enda high School, Desmond Toto High School, för att informera om projektet och Sverige. Tanken är att sprida budskapet om att vi finns och att fler skall bli intresserade av att engagera sig i MYSP (vilket är den del av projektet som inriktar sig mot ungdomar, MYSP står för Mbekweni Youth Service Program). Eleverna har prov hela denna veckan så det var inte jätte många som hade möjlightet att komma men det var i alla fall en start.

På kvällen hade ungdomarna utvärdering av kulturdagen som var i söndags. Evenemanget får betecknas som en succé, enda negativa som kom upp var att starten blev fördröjd (Afrikan time…) och att det varit för få som engagerat sig i planeringen. Förhoppningsvis kommer fler vara intresserade av att hjälpa till framöver nu när vi visat att det går. Största orsaken till att starten blev försenad var att scenen inte kom på plats. Folket som blivit anlitade för att frakta scenen hade tydligen fastnat på en bar någonstans på vägen och försatt sig själva ur körbart skick…

Iwe, Helen och Kristin fortsatte att dokumentera förskolorna till portfolion.

Ida och Per informerar på Desmond Toto High School

Utvärdering av kulturdagen

Igår kväll anlände undertecknade till Mbekweni efter en problemfri men lång resa. lördag förmiddag ägnade vi åt att tillsammans med gruppen gå igenom allt som hänt under den första veckan.

Efter lunch bestämde vi oss för att ta en tur i Mbekweni för att ta kontakt med några ur kvinnogrupperna. Vi träffade snabbt på Patricia och Dolly i Siphamandla - en av kvinnogrupperna som vi arbetar med. De berättade lite kort om vad som varit på gång, men vi bestämde tid för en träff på söndag morgon för att få en mer detaljerad rapport. Patricia tog istället med oss till en av sina grannar: - Kom så ska ni få se något!

Vi hamnade mitt i en ceremoni som hölls av ett antal traditional healers. De höll en minnesceremoni för en av deras kollegor som dött för ett år sedan. I ett trångt rum hemma hos den dödes familj var ett tiotal healers samlade och dansade, trummade och sjöng. Det är svårt att återge i bilder det vi kunde se och höra, men det finns några små smakprover nedan.

En av kvinnorna berättade sedan att traditional healers har sysslat med läkekonst sedan långt innan européerna kom till Sydafrika. Den som blir sjuk eller på något sätt mår dåligt tar kontakt med en healer för att få hjälp, och denne kan då se vad som är fel på personen. Att bli traditional healer är inget man väljer, utan man blir utsedd genom att anden från en död traditional healer tar sig in i ens kropp - om vi förstod det hela rätt. Den som blivit utvald måste sedan genomgå någon slags "training" för att kunna verka som traditional healer. Det var spännande att få se, eftersom vi har förstått att många fortfarande går till traditional healers när de blir sjuka eller för att förebygga att de ska bli det.

Nu är det dags att börja förbereda oss för morgondagens kulturfestival som ungdomarna arrangerar - de förväntar sig att vi ska bjuda på storartade föreställningar av svensk kultur när den är som bäst...  ;o)

Kristin och Helene

Traditional healer som dansar

Traditional healers kan vara både kvinnor och män




Här dansar de i ring och sjunger till trummans rytm

Idag har 2 nya deltagare från Sverige varit med oss i Mbekweni! Sent i gårkväll anlände nämligen Siv Ramsell -Westberg, generalsekreterare för Centerpartiets Internationella Stiftelse, och Ulrika Carlsson, riksdagsledamot och vice ordförande i stiftelsen. De är här för att följa upp ett av projekten vi arbetar med och som finansieras genom stiftelsen, ett utbyte mellan Kungsbacka Kommun och Drakensteins Kommun ( där Mbekweni ingår ).

Ikväll anländer nämligen nästa svenska grupp som är en delegation från Kungsbacka, mer om det senare.

I morse var vi inbjudna till Boland College som vi samverkat med de senaste åren kring olika utbildningar. Det som är på gång just nu är grupper i datautbildning på olika nivåer, science för förskolepersonal, management och business för att driva en förskola samt team building för ungdomsgrupper.

För mindre än 10 år sedan var Boland College en afrikaanstalande skola som endast vände sig till vita och färgade men idag finns där även svarta elever och undervisningen sker också på engelska. Igår fick vi dessutom till vår glädje veta att de nu äntligen fått 2 lärare som kan undervisa på Xhosa vilket är modersmålet för majoriteten av den svarta befolkningen i området. Förvisso talar och förstår många av dem både afrikaans och engelska, men det finns en stor motvilja bland dem att tala särskilt afrikaans då det var de vitas språk under apartheid vilket de svarta tvingades till att tala.

Idag har skolan flera elever från Mbekweni, och vårt projekt har faktiskt haft en viktig roll i att det blivit så. Innan vårt samarbete startade hade de ingen plattform för att nå ut till människorna i Mbekweni. Thando, en av  ungdomarna som bl.a. varit i Sverige, var en av de första eleverna från Mbekweni  som gick på Boland College.

Detta är ytterligare ett exempel på de vattentäta skott som funnits mellan de olika områdena i såväl den här kommunen som i resten av Sydafrika. Svarta, färgade och vita levde helt isolerade från varandra. Till stor del är detta tyvärr hur situationen ser ut så även idag, det är inte direkt några vita från som tar en sväng till Mbekweni för att kolla läget och de flesta vita har inte en satt sin fot i en kåkstad även om det inte är mer än någon km mellan ”stadskärnorna”.

Tillsammans med Boland College har vi nu diskuterat en plan för den utbildning vi ska ha tillsammans under 2010. Det var fantastiskt och höra dem berätta om hur de ser kvinnorna från Mbekweni växa i självkänsla och bli stärkta som människor genom att de får ta del av utbildning och att någon faktiskt tror på och vill satsa på dem! Vi har nu också kommit till den punkten där dessa kvinnor själva kommer med förslag på vilka kurser de mer skulle behöva vilket är ett stort steg i rätt riktning. De hade lagt mycket tid på att skriva välgenomtänkta förslag, dels för att vi skulle godkänna det förstås, men också för att visa de framsteg de gör. Detta är ytterligare ett exempel på empowerment och att rätten till utbildning är avgörande för människors framtid!

Igår kväll var vi på ett fantastiskt möte där gruppen som var i Sverige under september redovisade resan och sina erfarenheter. Förutom vår grupp så var allmänheten också inbjudna, cirka ett 20 tal personer dök upp.  Ntombi och Vuyani (med lite stöd från Sophie) höll presentation för oss, och andra intresserade från Mbekweni, om deras upplevelser och lärdomar från den senaste Sverigeresan.

Det var en fantastisk presentation som verkligen visade hur mycket resan betytt för dem, det var underbart att höra dem berätta om allt de tagit till sig, och vi fick flera goda exempel på när empowerment verkligen fungerar!

Ett konkret exempel var när Ntombie berättade om besöket på brandstationen i Varberg som nu har lett till ett nytt samarbete med brandkåren i Paarl för att förebygga bränder och olyckor i Mbekweni.

Ett annat gott exempel var när Sophie berättade om vad hon tagit till sig från de svenska förskolorna, hon påpekade att i Sverige behandlades alla i personalen lika och att även kökspersonalen var delaktiga i arbetet på lika villkor och inte särbehandlades som de skulle gjorts i Sydafrika.  Hon skulle även försöka införa frukt som mellanmål istället för chips till barnen, något som kan tyckas självklart, men här är chips billigare än frukt så det innebär bl.a. en ökad kostnad. Detta skall hon försöka ordna genom att ta ut en lite högre avgift från de som har möjlighet att betala och även försöka få ett lite högre anslag från kommunen. Idag får hon runt 8 rand (ca 8sek) per barn och dag från kommunen.