Onsdag 2012-05-16 -- wrapping up!
När vi var färdiga där åkte vi till Tobeka på Langabuya pre-school. Hon var en av de första som var på besök i Sverige, och har varit väldigt engagerad i projektet genom åren. Hon blev glad att se oss och visade en ny utbyggnad som håller på att färdigställas för att hon också ska kunna ha After School Care (fritids). Alltid lika roligt att träffa Tobeka med sitt stora leende!
Tobeka i klassrummet med sina 5- och 6-åringar.
Därefter bar det av till Pumla, som var den som drog igång projektet här nere från allra första början. Hon jobbar inte längre, men är engagerad i kyrkan och odlar grönsaker i en fantastisk trädgård som hon stolt visade upp för oss. Pumla och hennes man håller på att spara pengar för att kunna åka till Sverige och hälsa på alla vänner som hon lärt känna genom åren - vi hoppas de kan komma snart, eftersom det är många som saknar henne!
Pumla i sin fantastiska grönsaksodling!
På eftermiddagen hade vi möte med Network committee - den grupp som ska ansvara för att hålla ihop projektet här nere. I kommittén finns representanter från alla de olika grupperna, såväl som Wagon of Hope. Vi gick igenom de ändringar som vi gjort tillsammans med respektive grupp, och diskuterade hur kommittén ska arbeta under de kommande två åren.
Network Committee tillsammans med John
Dagen avslutades först med att vi besökte Vuyani och hans musikgrupp som hade träning. Vi fick en fin stunds underhållning, och filmade en hel del för att kunna visa hemma. Sedan åkte vi till Chippa's place - det lokala utestället i Mbekweni - där vi träffade styrelsen för ungdomarna som hade möte. De har precis antagit nya stadgar och är nu jättesugna på att komma igång med lite mer praktiskt och utåtriktat arbete. Ett härligt gäng!
Imorgon är det dags för hemfärd, så nu blir det en stunds sovande innan väskan ska packas!
/Kristin, Sven-Anders och John
Tisdag 2012-05-15 -- Fullt av gravida kvinnor!
Idag har vi hunnit med en hel del möten. Vi började dagen med att träffa styrelsen för förskoleforumet. Vi hade en jättebra diskussion kring hur vi bäst ska använda pengarna i budgeten och började detaljplaneringen kring aktiviteterna som ska genomföras. De tyckte det var synd att det inte fanns några studieresor till Sverige med i budgeten för den nya perioden. Resorna har betytt mycket både för deras personliga utveckling och för utvecklingen av förskoleversamheten som helhet. Tyvärr fanns det inte möjlighet att söka pengar för detta. Gruppen hade många goda synpunkter och skulle diskutera vidare inför vårt möte med nätverkskommittén imorgon. Det är extra roligt att nya förskolor har kommit till i forumet, och att de också finns representerade i forumets styrelse. Härligt att träffa både gamla och nya vänner!
Därefter träffade vi Zezethu som är ordförande i ungdomsgruppen. Över en lunch diskuterade vi detaljerna kring ungdomarnas aktiviteter. Högsta prioritet till att börja med är att jobba med teambuilding för att få stabilitet i styrelsen. Zezethu är för övrigt gravid, och beräknad till att föda just idag! Magen sitter dock stabilt på plats och bebisen vägrar att komma ut. Jag och Sven-Anders håller tummarna för att vi ska hinna se underverket innan vi åker hem, men det verkar inte så. Zezethu visade också hur det nu ser ut vid soppköket som ligger granne med hennes shack. Kommunen håller just nu på att bygga en väg där, så de har fått ta ner taket över soppköket och lagar nu soppa till 140 barn två gånger i veckan under bar himmel. Än så länge går det bra, men vintern är snart här med ganska ymnigt regnande och då blir det svårare...
Besöker soppköket tillsammans med Zezethu (i blått) och lilla magen. Till höger syns den murade eldstaden där de lagar soppa. Den har betalats av ägaren till det B&B där vi bor som också ville bidra på något sätt i Mbekweni. Det fina taket som fanns har de fått ta bort på grund av vägbygget.
På eftermiddagen åkte vi till kommunhuset och träffade Abigail, som har varit involverad både i vårt projekt och i det projekt Kungsbacka kommun har tillsammans med Drakensteins kommun (alltså kommunen här). Hon hjälpte oss att få till det med hyran för kontoret i Mbekweni. Någonstans har det fallerat i kommunens system, och trots att vi frågat efter faktura ett antal gånger har vi inte fått något. Nu fick vi i alla fall till det så att vi kunde betala hyra för de år vi haft kontoret - i sista sekunden eftersom den förra projektperioden ska slutredovisas snart.
På väg till nästa möte stannade vi till på Lukhano, där vi träffade Sidwell och Yolanda. Lukhano ordnar aktiviteter för barn och ungdomar efter skolan och gör ett jättearbete med det. Yolande var med i den senaste gruppen som besökte Sverige, och intressant nog är hon också gravid och ska ha barn om ett par veckor!
Vi avslutade dagen med att träffa kvinnogruppen och diskutera deras delar i projektet. De kom också med goda idéer, bland annat vill de utbilda kvinnor i att tillverka tegel. De är just nu inne i en process där de håller på att ombilda sina verksamheter till kooperativ, vilket ska bli spännande att följa. Vi höll en workshop kring kooperativt företagande med dem när vi var här i höstas, så det är roligt att se att de så snabbt har gått till handling.
Fantastiska Patricia som håller samman kvinnorna i Siphamandla - att landa i hennes lilla vardagsrum är som att komma hem!
Nu blir det sängen för oss, vi hörs imorgon!
//Kristin, Sven-Anders och John
Nytillkommen läsare? Här är kort bakgrund!
När vi började vårt samarbete var det med förskolorna i Mbekweni, som 2004 var helt oorganiserade och vanligtvis drevs av enskilda individer. De flesta hade sin verksamhet i sk shacks. Nu finns ett förskoleforum som vi tillsammans med kommunen har hjälpt igång. I forumet ingår nästan alla förskolor i Mbekweni och de jobbar tillsammans med gemensamma frågor och som motpart till kommunen. I projektet jobbar vi med pedagogisk utveckling såväl som administrations- och datakunskap. Det gör vi genom utbyten, workshops och utbildning via Boland College i Paarl.
Vi jobbar också med en grupp ungdomar som arbetar för att samla de ungdomsgrupper som finns i Mbekweni. Vi stöttar dem mycket när det gäller organisationsutveckling för att de ska hitta sina former och bli en stabil organisation.
Tillsammans med kvinnogruppen har vi jobbat mycket med workshops kring kvinnors rättigheter och småföretagande. De har också ett stort behov av att jobba med organisationsutveckling för att bli bättre på att samarbeta.
Pappagruppen är ett direkt resultat av ett av våra utbyten. Gruppen bildades av Actor Mntanga som för några år sedan besökte Sverige och blev fascinerad över hur engagerade svenska pappor är i sina barn. Så fungerar det inte här. Gruppen försöker få pappor att tidigt ta del i sina barns uppfostran och skapa tätare band mellan pappor och barn.
Tvärgående genom alla grupper arbetar vi mycket med hälsofrågor och med organisationsutveckling, vilket ju berör alla.
I den här bloggen kan man läsa om vad vi gör i programmet. Ibland skriver vi ofta och ibland går det ett tag mellan gångerna. Scrolla gärna ner och läs vad vi har skrivit tidigare, när vi är på plats här nere brukar vi försöka lägga upp så mycket bilder som möjligt. Just nu är vi i Mbekweni så de närmsta dagarna blir det ny läsning varje dag.
En ny projektperiod har just börjat för oss och ska pågå under 2012-2013. Dessa två år är en utfasningsperiod och tanken är att vårt formella engagemang här nere ska avslutas när perioden är slut. Det andra engagemanget - det som sitter i hjärtat och grundar sig i vänskap - det tar aldrig slut!
Måndag 2012-05-14: Wagon of Hope-day!
De kommande två dagarna ska vi nu träffa de grupper vi jobbar med för att tydligare planera aktiviteterna för de kommande två åren för respektive grupp. Därefter ska vi samla Network Committee - där alla grupperna finns representerade - för att fastställa någon slags riktlinjer för hur de ska jobba. Ska bli riktigt roligt att kicka igång allt nu!
Här är vi och de grupper vi jobbar med. Wagon of Hope är vår formella samarbetsorganisation, men förskoleforumet, pappagruppen, ungdomsgruppen och kvinnorgruppen är också med i samarbetet.
På eftermiddagen åkte vi förbi Life Fantastic - en förskola i Mbekweni som har ett utbyte med Höjdens förskola i Halmstad (läs mer lite längre ner i bloggen). Vi hade med oss teckningar från barnen på Höjden, och en tidningsartikel från Hallandsposten med reportage och bilder om utbytet. Ett trevligt återseende!
Nu lite fixande och trixande innan det blir kvällsmat!
//Kristin, Sven-Anders och John
På plats i Leomenkloof
Sven-Anders
Planering för nästa resa till Sydafrika
Utfasning för infasning
Life Fantastic når Höjden - ett möte mellan världens barn
Gosis och Ugglebo har blivit kompis med Lucy som är rektor för förskolan Life Fantastic i Mbekweni. Just nu har de ett gemensamt "Lupp-projekt". Ugglebos barn tittar i sina luppar vad man kan hitta i Sverige och Life Fantastic-barnen tittar i sina luppar vad man hittar i Afrika. Sen utbyter man erfarenheter. Nu har Gosis varit på besök strax före jul och hade med sig julklappar från Ugglebo till förskolan Life Fantastic.
Sydafrika - en del av årsmötet
Jag tackar för all uppmärksamhet, intresse och ekonomiska bidrag till projektet.
/ Birgitta Jönsson, sjuksköterska
Några av kvällens deltagare
Coffee and Cooperation
Så under förmiddagen ägnade MSEP en både trevlig och produktiv stund med Gary från Monte Christo Ministries. Över en välproducerad kopp kaffe på Monte Christo Coffeé Shop i Paarl gick vi grundligt igenom våra projekt, såväl historia, nuvarande situation och framtidsplaner. Utgångpunkten för mötet var; hur kan vi arbeta jämsides och tillsammans kunna komplettera varandras luckor, samt ha ett aktivt utbyte av kunskap?. Monte Christo uttryckte tydligt att deras mål var att öka dess engagemang i Mbekweni och att de redan har initierat ett antal projekt som involverar människor som MSEP har en lång historia av samarbete med.
Till bordet kunde Monte Christo bringa nya finansiella medel för att starta upp projekt, medan MSEP, med sina långa historia i Mbekweni, kunde bjuda på insikt och erfarenhet i hur det är att vara verksam i område. Eftersom Monte Christo, likt MSEP arbetar för lokalt ägandeskap diskuterades det hur nya och pågående projekt kan bli självförsörjande och komma åt grunden av problemen de syftar till att lösa. En gemensam kraftansträngning och synkroniserat arbete från alla inblandade i Mbekweni kommer krävas om vi ska kunna utveckla samhället vidare.
Cheers // Max
365 Fight.
Igår var det World AIDS Day (01-12-2011) och runt om i världen ägnades lite extra uppmärksamhet åt en av modern tids största mördare. I Sydafrika och Paarl anordnades det workshops, föreläsningar och events för att samlade in pengar till kampen mot sjukdomens spridning. För dem som länge tvekat över att testa sig stod dörrarna öppna hos både permanenta och temporära HIV/AIDS-stationer runt om i landet.
Men kampen mot Aids är en 100% heltidstjänst, 365 dagar om året utan semester eller ledighet på helger. Det kommer kräva både ökad medvetenhet och förståelse, samt verktyg för att förhindra spridning och hjälp till dem som redan drabbats. MSEP är därför stolta över vår samarbetspartner Wagon of Hope som dagligen arbetar med denna typ av frågor och aktivit försöker förhindra ungdomar från att bli ytterligare offer för denna epidemi. Så idag gästade MSEP en av deras stationer för att observera deras arbete och se hur det går till.
I samarbete med Norsa Community Care genomfördes blodprov i Eastern Paarl, där man blev väl omhändetagen av Zukiswa Mpayipheli, som arbetar som HIV and Aids counsellor. Blodprovet tar bara några sekunder och resultatet förmedlades efter bara några få minuters väntan. Oavsett resultat fanns WOH's personal på plats för att rådgiva och stötta efter testet genomförts.
MSEP tack Wagon of hope för deras insats igår, idag och resterande 363 dagar om året.
Cheers // Max
Sam dressed for success.
Quick, pain free and life saving, Get tested today!
Zukiswa Mpayipheli from NORSA Community Care
Practice what you preach...
Lördag 111119 - svettigt värre!
Vi for tillbaka till vårt boende där det gavs en stunds avkoppling med bad för den som så önskade. Det kändes väldigt skönt att svalka sig i bassängen på Lemoenkloof. Sedan bar det av till kåkstaden igen, där de äldre barnen hade program för oss. Det känns som att de tycker om att uppträda för oss. Flickan som satt framför Gudrun kom och gav henne en stor kram. Ungdomarna har själva ansvarat för sitt program och trots att det är så väldigt varmt är det hundratals människor som kommit för att titta. Vi är eniga om att ungdomarna är otroligt proffsiga och vore det inte för att det var så väldigt varmt hade vi säker kunnat lyssna på dem ännu längre.
Senare på kvällen lyckades vi beställa ”hämtmat” till alla turister vi har i gruppen och det kändes som ett eget projekt i sig.
Vi välkomnades med poliseskort och blåsorkester och vandrade genom Mbekweni - i 40 graders värme!
Glada med svettiga turister gör sig beredda för en stunds underhållning!
Vuyani och hans musikgrupp bjöd på fantastisk musik och sång. Som en liten bonus samlades till slut alla möjliga runt honom för att sjunga och dansa!
Fredag 111118 - invasionen inleds...
Under tiden var Kristin och Max på kommunhuset och hade möte med James Rhoda, som vi också träffade förra veckan. Han vill ha vår hjälp att göra analyser av vad som behöver utvecklas på förskolorna, och han vill försöka samordna våra insatser så att vi och kommunen kan komplettera varandra. Det var ett bra möte där vi kände att ett gott samarbete kan utvecklas de kommande två åren (förutsatt att vår projektansökan godkänns).
Turisterna anlände till Paarl vid lunchtid, och fick lunch på Lemoenkloof där vi bor. Sedan bar det i raskt tempo ut till Mbekweni, där en grupp ungdomar följde med oss runt till fots. Vi kikade in i en förskola, fick se när de bryggde traditionellt öl (Mnqumboti), gick i gränderna mellan shacksen nere vi järnvägen och landade på Lukhanyo - ett ungdomscenter i stadsdelen Silvertown. Där tog vi igen oss en stund medan John, Per, Birgitta och Johan åkte och hämtade bilarna. Det var över 30 grader varmt, så de flesta var vid det laget ganska trötta. Medan vi väntade på bilarna fick vi se lite spontan stöveldans och sång. Härligt!
Sedan bar det av till Actors kyrka, där förskoleforumet hade ordnat en fundraising. Förskollärare och barn visade upp traditionella dräkter, sång, dans och stöveldans. Överväldigande och fantastiskt för många. Mest berörde nog ändå Mma Johnson, en 81 år gammal dam som vi träffat många gånger här nere. Hon driver fortfarande en liten förskola, och tar sedan 5 år tillbaka hand om en liten flicka som när hon var nyfödd lämnades till henne sedan föräldrarna, såvitt vi förstod, hade mördat någon och sedan försvunnit. En historia som är långt ifrån unik, men den här lilla tösen har haft osedvanlig tur som hamnat hos någon som verkligen älskar och bryr sig om henne.
På kvällen åt vi en fantastisk middag på Lemoenkloof under bar himmel. Nu ser vi fram emot en ny spännande dag i Mbekweni!
Turistgruppen på rundvandring nere vid järnvägen - ett av de fattigaste områden i Mbekweni.
Förskollärarna sjunger traditionella kvinnosånger och flera av dem har traditionella dräkter.
Dansgruppen i sina hemgjorda dräkter - ölkapsyler fungerar utmärkt för att få till lite skrammel på kjolarna!
Mma Johnson sjunger och studsar med sina förskolebarn - hennes egen lilla adopterade flicka iförd världens sötaste lilla flaggklänning!
2011-11-17 Tänk om det fanns en kratta…
Idag har vi haft Johns fru Randi med oss på ett besök i Simodeum. Det är den kåkstaden som vi besökte häromdagen. Vi har tagit med lite kläder från Sverige som Randi brukar åka dit och dela ut till människor där. Det är ett fruktansvärt fattigt område, utan el och bara några få vattenposter, man blir lika bestört varje gång. Annie hade en förskola i ett skjul men fick inte ha kvar den för att det stod toaletter precis utanför dörren. Hon tog bort dem med tanke på att hon skulle få fortsätta. Markägaren blev vansinnig och misshandlade henne, han hotade med att döda henne. Framför skjulen fanns det några träd och i skuggan av träden har Annie haft sina förskole aktiviteter. Nu har markägaren sågat ner alla träd och det finns ingen skugga för någon. Kommunen tillåter inte någon förskoleverksamhet under sådana omständigheter. Alltså finns det ingenstans att göra av barnen när föräldrarna arbetar.
De som har ett arbete, är på tegelbruket som ligger strax bredvid. Regnar det – inget arbete! Området är väldigt smutsigt och en massa skräp ligger på marken, kommunen vill inte göra något åt det. Annie vill gärna fixa det själv, om jag bara hade en kratta, säger hon. Randi lovar att hon ska ta dit en kratta. Vi svenskar pratar om hur mycket grejor vi skulle kunna ta med oss, om bara avståndet inte varit så långt. En kratta skulle betyda så mycket! Randi och Zezethu delade ut kläder till alla som var där. Det var viktigt att vi inte gjorde det, för då hade vi kunnat bli överfallna. Så viktigt att veta hur det fungerar och att man gör saker på rätt sätt.
Randi fördelar kläder så att alla får något som passar.
Alla väntar tålmodigt, och blir nöjda med vad de än får. Man är så van vid att livet är orättvist att man inte ifrågasätter om någon annan fick något "finare".
Här är en lite flicka med ryggmärgsbrock som bor i Simodeum - fantastiskt söt och glad, och väl omhändertagen av sina morföräldrar. Förra gången Randi var på besök hade hon inga kläder som passade, så den här gången hade vi plockat ihop en hel hög med kläder som Kristin hade med sig. Hon fick direkt på sig den här "nya" klänningen, som har använts av Moa Lindqvist, och Amo och Irma Oretorp.
Onsdag 111116 - rundvandring i Fairyland
Idag hade vi en omtumlande förmiddag. John och en ung tjej vid namn Zezethu tog med oss till hennes ”township”, Fairyland. Det är ett område strax utanför Mbekweni med en del hyfsade hus, men mestadels väldigt eländiga skjul. Det är jobbigt att se hur människor måste leva. Zezethu berättade att de bor där medan de väntar på att få ett riktigt hus. När vi frågade hur länge de får vänta, skakade hon bara på huvudet.
Vi fotograferade en hel del och barn och vuxna blev som tokiga när vi tog fram våra kameror. Det kanske verkar konstigt att vi fotograferade misären, men det är viktigt för oss att visa i Sverige hur livet ser ut i området där vi jobbar. Ingen kommer att tro på oss om vi inte har bilder att visa! Kvinnor, män, och barn lever bland skräp, smuts, droger, alkohol och annat i sina plåt- och träskjul som i bästa fall har en presenning på taket.
Eftermiddagen bestod av ett möte med kvinnogrupperna hos Patricia och sedan sökte vi upp Pumla, som tog oss med till sin trädgårdsodling. Innanför ett stort stängsel odlar hon och tre andra kvinnor fantastiska grönsaker. Hon säljer sina grönsaker till bl.a. förskolor och deras trädgård var en fröjd för ögat att beskåda.
Ikväll pågår ett möte med ungdomarna som Per, Max, Sandra och John är med på och det får bli en senare rapport om det.
Birgitta och Kristin
Per i en smal gränd mellan shacks i Fairyland. En nyfiken
liten betraktare skymtar i bakgrunden!
Så här kan det se ut inne i ett shack - 3x3 meter där det säkerligen
bor minst tre personer. Disken sköter man i balja på golvet.
Elledningarna kapas flitigt - det är det enda sättet att få elektricitet.
Kortslutning, bränder och dödsfall är givetvis vanliga effekter.
Ett besök vid vita huset hann vi också med ;o)
Leka med vatten är lika roligt oavsett var i världen eller i vilken
sorts hus man bor!